Ännu för några år sedan betydde en cancerdiagnos det samma som en smärtsam väg mot en säker död inom en nära framtid. Under de senaste decennierna har en rad vetenskapliga upptäckter och nya medicinska metoder gjort att en stor del av cancerpatienterna i västvärlden numera faktiskt blir friskförklarade. Detta gäller också för melanompatienter, som tidigare hade mycket dåliga odds.
”För tio år sedan fanns det ingen fungerande metod för att permanent bota melanompatienter. Dödligheten var stor, men med hjälp av immunterapi har nästan hälften av våra patienter under de senaste åren blivit helt friskförklarade med en mycket skonsammare behandling än cellgift och strålbehandling”, berättar Robert Andtbacka, professor på Huntsman Cancer Institute i Salt Lake City, världens ledande institut inom immunterapi med olika sorters virus.
Melanom är den typ av cancer som har flest genförändringar och är därför svår att upptäcka för kroppens immunförsvar. När melanom etablerat sig, sprider den metastaser till olika organ i kroppen, som lungor, lever eller hjärna.
En av immunterapierna innebär att man sprutar in ett modifierat virus direkt i tumören. Viruset är ofarligt för kroppen men gör att kroppens immunförsvar reagerar och angriper hela tumören. Även metastaser som spritts från melanomtumören blir identifierade och förintade av immunförsvaret. Biverkningarna av sprutan motsvarar de biverkningar som kan uppstå efter en spruta med influensavaccin – en lätt, snabbt övergående feber.
”Den här metoden har fullständigt förändrat cancerbehandlingen och vi kan se fram emot en större chans för allt fler patienter att bli friska från melanom. Samtidigt fortsätter fallen dessvärre att öka lavinartat eftersom folk ännu inte skyddar sig tillräckligt bra mot solen.”
Viktigt med rätt diagnos
I takt med att melanomfallen ökar blir det allt viktigare att snabbt hitta rätt diagnos och rätt behandlingsform.
”Varje patient och varje tumör är unik, och för oss läkare är det viktigt att vi har en reservplan om det visar sig att en viss behandlingsform inte biter på tumören. Det gäller att inte bränna broar som kan behövas senare i behandlingen.”
Han ger ett exempel på en före detta patient, en 55-årig man som hade melanom på läppen.
”Efter fem månader konstaterade vi att vi inte fått önskat resultat med den första behandlingen. Då bytte vi till en annan i kombination med strålbehandling, vilket inte heller träffade rätt på tumörens profil. Med den tredje virusbehandlingen lyckades vi och han blev fri från sitt melanom.”
En annan framtidsutmaning blir av ekonomisk art. Behandlingarna är dyra och specialsjukvården kräver stora resurser jämfört med primärvården.
”I synnerhet när det gäller specialistvård ligger USA en bra bit före Europa och Finland. Det är delvis en fråga om pengar och politiska prioriteringar, men varje gång jag kommer till Finland påminns jag också om att amerikanska forskare faktiskt jobbar mycket hårdare”, säger Andtbacka som själv arbetar 80–90 timmar en normal arbetsvecka.
”Folk skyddar sig fortfarande för dåligt mot de farliga solstrålarna som är som starkast dagtid.”
Ingen begravningsstämning
Att dagligen möta patienter som drabbats av cancer är krävande, men på Huntsman är man mån om att patienterna inte ska behöva mötas av en begravningsstämning i något skede under vistelsen på intitutet.
Varje patient möter glad personal från att bilen lämnas till parkeringsservicen tills den körs fram vid avfärden. Det finns inga raka sjukhuskorridorer, inredningen är hemtrevlig och i stället för standardiserad sjukhusbespisning har patienterna tillgång till rumsservice dygnet runt från en gourmetrestaurang.
”Många har haft en lång väg att ta sig till kliniken och patienterna ska inte behöva fundera på praktiska saker som var de ska parkera sina bilar när de kommer in för behandling. Och kostnaderna för insitutet per patient är mindre än på traditionella stordriftssjukhus.”
Han trivs med den progressiva forskningsmiljön som råder i USA. Ambitionerna inom forskarkollegiet är höga och forskningen backas upp med både offentlig och privat finansiering.
Hans arbetsgivare, Huntsmaninstitutet, är uppkallat efter en stor donator som gjorde sig en förmögenhet på de frigolitförpackningar som varje Big Mac serverades i för något decennium sedan. Institutet har en finansiell bas på fyra miljarder dollar som kommit in som donationer och dessutom ger staten anslag för forskning.
Andtbacka känner av den balansgång mellan samarbete och konkurrens som finns inom modern forskning.
”Vi behöver samarbeta mellan olika forskningsenheter för att tillsammans komma framåt med cancerforskningen, men jag ser också konkurrensen som en bra sak. Den sporrar oss alla att bli bättre och vi lär oss av andras framgångar.”
Tävlingsinstinkt
Tävlingsinstinkten hos Robert Andtbacka tändes redan under junioråren i rinken i Kronoby, när han spelade ishockey med IK Kronan. Samarbetsviljan var på den tiden ännu inte fullt lika utvecklad.
”Tränaren tyckte att jag passade bäst på bänken, för någon måste ju också hålla den varm. Bästa vännen Mats hade bra klubbteknik, men enligt tränaren saknade han fart på isen, så vi hade alla våra brister”, skrattar Andtbacka.
Han åkte över Atlanten första gången som 17-åring för att studera och han återvände till Nordamerika direkt efter sin militärtjänstgöring i Dragsvik.
”Tiden i Vancouver Island gav mig en ny bild av världen och den lockade mig tillbaka. Jag var intresserad av många ämnen och visste inte exakt vad jag ville börja arbeta med.”
Hockeykarriären fick en nytändning med lite mindre bänkvärmande under studietiden i ishockeymetropolen Montreal, där han spelade i ett lag på universitetet.
”Min fru, som då var min flickvän, ville snart inte komma och se på när jag spelade matcher. Hon förundrade sig över min fullständiga personlighetsförvandling varje gång jag tog på mig skridskorna. Jag förklarade att jag egentligen är en snäll person, förutom när jag spelar ishockey.”
Lyckligtvis kunde han styra in sina talanger till andra områden, där han gör mer nytta för mänskligheten.
Engagemang att hjälpa
Efter en universitetsexamen i biokemi från McGill University i Montreal fortsatte Robert Andtbacka med laboratorieforskning. Han kände ändå en dragning till läkaryrket, fortsatte studera och specialiserade sig inom kirurgi. Engagemanget att hjälpa patienter och kunna bidra till att lösa cancerns gåtor gjorde att han sökte sig vidare till MD Anderson Cancer Center i Texas.
Efter tre år i Texas drog han vidare till sin nuvarande arbetsplats Huntsman Cancer Institute. Då, för tio år sedan, var immunterapi ännu i experimentstadiet.
”Cancerproblemen har alltid intresserat mig, och det kändes mer lockande att arbeta med att utveckla en ny behandlingsmetod i stället för att anamma sådana som redan fanns.”
Han såg också en utmaning i att hitta botemedel mot den snabbast växande formen av cancer, melanom.
”Det är en livsstilssjukdom som ökat explosionsartat sedan 1960-talet, när solkulturen slog igenom i västvärlden. Det kan ta tiotals år att utveckla melanom och vi kommer tyvärr att se många nya fall inom de närmaste åren.”
Andtbackas hemort Salt Lake City ligger illa till i den nationella melanomstatistiken. Han förklarar den ökande frekvensen med att staden ligger på 1 800 meters höjd över havet, en stor andel av befolkningen är ljushyad och många tillbringar en stor del av sin fritid utomhus.
”Vår familj gillar också att gå ut i naturen, åka skidor och utöva olika utomhusaktiviteter, men vi är noga med att alltid ta på skyddande kläder och solkrämer. Det borde alla göra för sin egen hälsas skull”, säger Robert Andtbacka.
