Få endemiska ord
Emellanåt ser man listor över dialektord som sägs finnas bara i ortens dialekt och ingen annanstans. När Peter Slotte någon gång undersöker sådana listor, brukar resultatet vara att alla orden också påträffas i andra dialekter.
”Ett och annat endemiskt ord finns verkligen, men till exempel i dialektgruppen för Pedersöre har jag hittat bara ett ord som inte dokumenterats någon annanstans, nämligen grövd”. Ordet är upptecknat i Terjärv och står för grovlek, som i fem ty:m på grö:vde.
En annan iakttagelse är att påverkan från finskan inte varit så stor. Av de 72 000 ord som till dags dato har redigerats i ordboksprojektet kan omkring 900 härledas till standardfinskan och 200–300 till finska dialekter.
Extra fascination finns kring vissa ord, som dåm (med betydelser som ånga, imma; lukt, stank; smak), som finns utspritt i det finlandssvenska dialektområdet och i en del västnorska dialekter.
Ordet finns däremot inte i SAOB (Svenska Akademiens stora historiska ordbok med 490 000 ord) och är alltså inte dokumenterat i Sverige.
”Varför ordet hoppat över Sverige är en gåta”, säger Peter Slotte.
Mest genuina dialekten
Vilken är den mest genuina – den som förändrat sig minst sedan medeltiden – svenska dialekten i Finland? Många gissar på Närpesmålet, till exempel menade den rikssvenske Fredrik Lindström häromåret att en närpesbo, som skulle hamna i centrala Sverige på 1500-talet, lätt skulle kunna göra sig förstådd.
Det tror inte Peter Slotte.
”Närpesdialekten har för all del bevarat många språkdrag som var allmänna i 1500-talssvenskan. Dragen återfinns även i andra österbottniska dialekter, men det som är mycket mer påfallande i Närpesdialekten är en mängd novationer, till exempel diftongering av långa vokaler och en radikal apokopering som har lett till att ändelsevokaler har fallit bort i högre grad än i någon annan finlandssvensk dialekt.”
”En person med nutida standardsvenska som modersmål har därför extra svårt att förstå dagens Närpesdialekt, och jag vågar tro att en 1500-talssvensk inte skulle ha haft det mycket lättare i umgänget med en nutida närpesbo”, säger Peter Slotte.
I stället kan Kronobydialekten beskrivas som den mest genuina dialekten (”inte för att det råkar vara min egen dialekt”, säger Peter Slotte lite urskuldande). Det förklaras med att Kronobydialekten undgått många av de novationer som starkt har omformat dialekterna i sydligare delar av Österbotten. Peter Slotte sammanfattar saken så här:
”De österbottniska dialekterna upprätthåller överlag det gamla tregenussystemet och bevarar de fornspråkliga diftongerna. Också systemet med korta, långa och överlånga stavelser är välbevarat, utom i bland annat just Närpes. Just Kronobydialekten uppvisar flest oförvanskade fornspråkliga språkformer bland alla de svenskösterbottniska tungomålen.”
”Tack vare de fåtaliga novationerna framträder Kronobydialektens ålderdomligheter tydligare, samtidigt som dialekten är klar och någorlunda begriplig för en utomstående. I Mellansverige skulle den säkert ha varit gångbar också på 1500-talet”, tror han.
I praktiken har Kronobydialektens gamla system med tre olika genus hjälpt Peter Slotte att avstyra en hel del fel i dialektordboken: ”Gården är han, dörren är hon och fönstret är förstås ’he’.”
Från Värmland till Kronoby?
Finns kanske en särskild koppling mellan Värmland och Kronoby? Peter Slotte nämner ett språkmöte mellan österbottnisk dialekt och sverigesvenska, beskrivet i Erik Cajanus “Beskrifning öfwer Cronoby Sokn i Österbotten” (1755). Här berättas om några kronobybor som någon gång på 1680-talet var på resa i den västra riksdelen. De här österbottningarna…
“…anlände till en gård i Wärmeland, hwarest de gingo in i stugan och hälsade på sit språk; så swarade dem en wid bords ändan sittiande gråhårig man på sit språk. De taltes wid och språket eller dialecten war enhanda [dvs. likadan]. När de nu således talats wid en stund, sade den gamle Huswärden. Jag ser och hörer, at I ären afkomlingar af det folck, som i Kong ERICH Läspes tid af BIRGER JÆRL blefwo förda ifrån denna ort til Östra sidan.”
”Inga språksvårigheter, alltså. Cajanus berättelse innehåller kanske rentav ett korn av sanning om österbottnisk bebyggelsehistoria”, säger Peter Slotte.
Några dialektord
Exempel på vad dialektordboken berättar om några vanliga österbottniska ord. Peter Slotte framhåller att det i ett ordboksarbete är omöjligt att täcka in alla varianter av ord och deras uttal. Ett eget problem är att det svenska alfabetet med sina 28 bokstäver sällan klarar att återge uttalet på dialekt. I exempelfraserna nedan har de fonetiska specialtecknen av praktiska skäl tagits bort, utom tecknet för kolon, som markerar lång vokallängd. Den intresserade kan bekanta sig med mängder av fonetiska och andra detaljer i dialektordboken på nätet,
http://kaino.kotus.fi/fo/.
Fristsam, frestsam
He ä en fristsamman ka:r. (Jeppo)
Används bara i norra Österbotten. Ordet kan härledas från verbet fresta. Det närliggande dialektordet frista används i betydelsen förarga, reta, förtreta (någon).
Vi va o frista anagobbi i kveiss (förargade grannen i går kväll). (Terjärv)
Illut
- besvärd, brydd, förlägen, blyg; skuldmedveten
- olycklig, bekymrad, orolig
- fiken, lysten, avundsam
Hon va så ill:ut så on fo:r i kamare tå främand kom. (Karleby)
Ja i (är) no så illu:t på oti kappo di:n. (Esse)
Hon ä illu:t på bro:därn senn. (Nykarleby).
Ordet finns bara i de nordösterbottniska dialekterna och härrör sig till uttrycket vara illa ute.
Jötas, jöutis
Dialektordboken ger fem betydelser:
-
I nekande uttryck: nännas (göra något), förmå sig (till att göra något)
- böra (göra något)
- I nekande uttryck: mäkta, förmå; idas
Jöutas int tsinn (käbbla) imo:t na:! (Pedersöre, Purmo) - gå an (även om det inte riktigt passar sig)
- fresta på, vara krävande; ha sina sidor
Kakån va så grann så an jöutas it äta åpp en. (Jeppo)
Nåo jöutas ni få skåd e. (Oravais)
No: jöutas tu freist! (Terjärv)
Nåo jöutas he ti ha tannvärtjin. (Munsala)
Å han såm har te ti dra:g i (att dras med), han jöotas nåo han. (Vörå)
Dialektordboken tror att ordet går tillbaka på finskans joutaa (hinna, förslå, passa, kunna) och joutua (hamna, nödgas, hinna, skynda, lyckas) under påverkan av imperfektvarianten jöut av svenskans ljuta (få på sin lott, få, nödgas).
Mära
- Som hjälpverb: ämna, ha för avsikt att (göra något).
- Som hjälpverb: vara nära att (göra något).
- avse (något), mena (något), åsyfta
- vara av (viss) åsikt, tycka eller anse (något)
- bestämma (något)
- beräkna (ngt); uppskatta (storlek, mängd)
Vart mä:rar du de? (Nedervetil)
To vi mä:ra vara (på säljakt) fleira må:nar, he kalla vi fö langfä:la. (Larsmo)
Vi mä:ra tsö:r i di:tsi. (Kronoby)
Ja mä:ra hon såm ä ne:drari (av två broar). (Nykarleby)
Va mä:rar dy ny tå? (Esse)
He såm i (är) mä:ra he ska stse: (Pedersöre)
Ja mä:ra e sko va en tålv kilår. (Sideby)
Ordet hör enligt dialektordboken ihop med finskans määrätä (bestämma, föreskriva, utse, vara bestämmande).
Pa
-
He pa ja int dsära. (Kronoby)
Ti såm ä så te rö:lätt ti pa å vila vara fräkno. (Esse)
Julevangeliet på Munsalaspråk
- He va han tiin, tå e kååm åådäs fråån tjeisan, Agósstos, att allihåop i heila väädin sko måsst leta skriiv åpp se po in lissto såm e sko gaáas ett tå e sko krävas inn skattin.
- He dee va fössta skattskriivninjin å hon jåudist po han tiin, tå Kviriinios va stååthalldar i Syyrien.
- Tå fåor allihåop ti han staan, såm vart holldi såm teiras, åssta leta skattskriiv se.
- Å Joosef, såm höört ti Daaviidas slekkti, han fåo fråån Naasaret i Galileéen åpp ti Jodeéen, ti Daaviidas staan, såm heitä Bettlehemm,
- åssta leta skriiv åpp se, å me sse hadd an Mariia, såm an va fylå’va mää å såm ventta lihlbååni.
(Lukas evangelium 2:1-5 enligt Lars Huldén)
I Österbotten har dialekterna en stark ställning och används gärna även i mer högstämda sammanhang, konstaterar Ann-Marie Ivars, tidigare professor i nordiska språk vid Helsingfors universitet, i sin stora bok Dialekter och småstadsspråk från 2015.
Frågan är hur dialekten fungerar när speciella krav ställs på ordval och stil. Hur ska till exempel ”väntade sitt barn” återges med en stil som motsvarar evangeliets? Här bredvid ses hur Lars Huldén löste problemet i sin återgivning av Julevangeliet på Munsalaspråk.
