En gång åkte Christian i väg till Italien för ett inredningsjobb åt en förmögen florentinsk familj.
”Familjen hade hittat min blogg och frågade via den om jag var intresserad av att inreda deras hus. Så klart, sa jag, skicka en flygbiljett! I planet började jag sedan fråga mig vart i all världen jag nu igen var på väg.”
”Det här är nog typiskt. Jag säger hellre ja än nej.”
Den italienska familjen stod i nära kontakt med ”viktiga” människor. En het soldag satt Christian med familjens son på kanten av en simbassäng.
”Grabben kunde inte många ord engelska och jag inte italienska. Jag frågade helt enkelt: you and me, work together? och tecknade sedan ett frågetecken i luften.”
Den fråga sonen sedan förde på tal var om Christian skulle vara intresserad av att designa en ny kåpa åt påven – vid denna tid Johannes Paulus II, den legendariske polskfödde Karol Józef Wojtyła.
”En kåpa åt påven”, frågade Christian häpet.
Vid middagsbordet bekräftades frågan med hjälp av en tolk.
”Självfallet”, sa Christian, trots att han tidigare inte designat klädesplagg.
Han gav sig in i ett enormt förarbete. Satte sig in i kåpornas historia och intervjuade präster. Hjälp med själva tillverkningen fick han av Dramatiska Teatern i Stockholm, där en vän till honom var anställd.
”Jag reste också till London för att få kardinalernas godkännande av mina skisser. Kåpan fick ha personlig egenart men måste samtidigt respektera traditionerna. Slutresultatet blev en minimalistiskt vacker, ljus kåpa i skandinavisk anda. De i ärmarna dolda dekorationerna syntes bara då armarna lyftes.”
Det förblir emellertid en gåta om Johannes Paulus II tyckte om Christians kåpa, som den italienska familjen lämnade till påven som gåva. På grund av påvens plötsliga frånfälle i april 2005 kom kåpan aldrig att visas för världen.
Råskissen till kåpan och dess tillverkningsfaser, papper och bilder, har Christian sparat hemma hos sig. Kåpan i fråga förvaras alltjämt i Vatikanen.
”Jag har fortfarande svårt att tro att det hela verkligen ägde rum”, säger han.
