Den 23 januari kallade EU-kommissionen till offentligt samråd om en reform av EU:s elmarknad. Enligt kommissionen har systemet hittills uppvisat ”vissa brister”, till exempel genom att de höga och volatila elpriserna har ”skjutit över den ekonomiska bördan på slutkonsumenterna”.
Kommissionen efterlyste samtidigt svar på en rad riktade frågor, men bara fram till den 13 februari. Ett lagstiftningsförslag har förebådats före slutet av mars.
Mats Nilsson, docent i miljöekonomi, känd för den här tidningens läsare, välkomnar en diskussion i frågan om ”något så stort som framtidens elmarknadsdesign”. Man hans kritik i fråga om kommissionens verklighetsbeskrivning är hård.
Till exempel framför kommissionen ”utan erfarenhetsmässig bevisning” att ökad mängd förnybart ”är kritiskt för att få skäliga priser”. Kommissionen hävdar också att ”mer förnybar produktion ökar EU:s leveranssäkerhet”.
”Det argumentet strider mot vad vi sett empiriskt av priser och systemkostnader på marknader som försökt att gå den vägen (läs Kalifornien, Tyskland och Danmark, för att nämna några exempel). Tyskland har en i förhållande till sina efterfrågetoppar mycket stor andel installerad effekt sol- och vindkraft. Det är dock mycket svårt att förstå att det ökat leveranssäkerheten. Tyskland öppnar nu i stället kolgruvor för att klara elförsörjningen.”
Mats Nilsson håller heller inte med om kommissionens påstående att intäktstaket i EU har haft önskad effekt och ser ”något väldigt politiskt osunt i att låta förnybartlobbyn och Tyskland så uppenbart färga en konsultation om en så viktig sak som framtidens kraftsystem”. Han hänvisar till att Tysklands Energiewende ”är en klimat-, kostnads- och leveranssäkerhetsmässig katastrof.”
I fråga om teknologival har EU-kommissionen ”självcensurerat sig så till den milda grad att kärnkraft nämns en gång och carbon capture and storage (CCS) inte en enda gång. Förnybart nämns å andra sidan hela 65 gånger i det 27-sidiga dokumentet”, kommenterar Mats Nilsson.
EU flaggar med denna remiss en beredskap att montera ned den europeiska elmarknaden, tillägger han, och bedömer sannolikheten för att Europas elkunder i framtiden får genomsnittligt högre elräkningar, om EU driver igenom denna linje, ”till i stort sett 100 procent”.
