Några exempel på Elvira Sundells släktingar:
- Gurli Dumell, kulturprofil, vars far är 4:e kusin med Elvira.
- Björn Vikström, biskop, vars mormor är 4:e kusin med Elvira.
- Michael Djupsjöbacka, tidigare kommundirektör, vars mor är 5:e kusin med Elvira.
- Lars-Johan Sandvik, kyrkoherde, vars farmor är 5:e kusin med Elvira.
- Linus Torvalds, it-nörd, vars morfar är 6:e kusin med Elvira.
- Andy Sundqvist, artist, vars farmorsfar är 6:e kusin med Elvira.
- Gösta Willman, stadsdirektör, vars farmor är 7:e kusin med Elvira.
- Juha Sipilä, statsminister, vars farfar är 7:e kusin med Elvira.
- Marketta Widjeskog, tidigare lärare och kommunpolitiker, vars farfar är 7:e kusin med Elvira.
- Juha Tainio, tidigare radio-redaktör, som är 8:e kusin med Elvira.
- Olof Palme, tidigare stats-minister, vars farmor är 10:e kusin med Elvira.
Vem var Elvira? Glimtar ges i det som finns skrivet av Vexala byaforskare och det som berättats av dem som träffade henne.
Elvira bildade aldrig egen familj, utan bodde kvar och arbetade på farmen med föräldrarna. Edward dog 83 år gammal 1955, då Elvira fyllt 49. Elvira tog med det huvudansvaret för farmen, modern insjuknade i Parkinsons sjukdom. Vid det laget hade de köpt en gård också i Opotiki, ett tiotal kilometer norrut.
Här bosatte sig mor och dotter, och här dog Hilda Sundell 97 år gammal 1976. Elvira var då 70 år och skötte farmen ännu några år, innan hon slutligen sålde familjens livsverk.
Man kunde tro att Elvira med detta skulle gå in i ett stilla pensionärsliv, men det blev motsatsen. Nu hade hon äntligen tid att göra sådant hon drömt om. Det spartanska livet under många år hade tydligen bidragit till ett fett bankkonto. Det berättas också att hon gjort lyckosamma affärer i aktier och att hon kunde sälja mark till ett bra pris när samhällena runt farmen expanderade.
1987 köpte hon en villa på havsstranden vid Waiotahi Beach med utsikt över Stilla havet. Genom åren hade hon varit en flitig läsare och hade ett stort intresse för länder och folk. Hon började resa extensivt, sökte upp sin födelseplats i Sydafrika, sjön vars vattenyta hennes far en gång sänkt, den plats i Indien där brodern Hugo begravts.
Elvira kryssade runt Sydamerika och Afrika, besökte Galapagosöarna, Alaska, Hawaii, Fjärran Östern, åkte tåg över Kanada och USA och med transsibiriska järnvägen genom Ryssland. Givetvis besökte hon också Vexala. På grund av sviktande syn anställde hon två vårdarinnor som beledsagade henne.
Under besöken i Vexala förde Elvira på tal att hon ville bidra till ett hus till minne av hennes far och sig själv. Helst hade hon sett att hennes släktgård hade bevarats, men så blev inte fallet. I stället uppfördes med medel hon donerade det så kallade Emigranthuset Elvira på byagårdens tomt.
Emigranthuset, invigt 2004, inrymmer bland annat byaforskarnas arkiv och tillhandahåller övernattning för sex personer och mötesutrymme för 30. Elviras gjorde sitt sista besök i Vexala som 93-åring 1999 och dog i januari 2000.
Huvudkälla är artikeln ”Emigrant Elvira Sundells berättelse”, skriven av George E. Sundqvist i Vexala by – förr och nu, den fjärde i ordningen av Vexala byaforskares publikationer, utgiven 2001.
