Indianerna först med jordgubbsväxter
Indianerna var först med att odla en ”jordgubbsväxt”, det nordamerikanska smultronet, Fragaria virginiana. Men de första amerikanska smultron som kom till Europa var smultron från Chile, Fragaria chiloensis, Detta skedde 1714 genom den franske officeren Amédée-François Frézier (1682-1773), som besökt Sydamerika bland annat just i syfte att hämta hem intressanta växter.
Det berättas att Frézier under hemresan från Chile till Marseille under sex månader på havet lyckades hålla liv i fem smultronplantor. Två plantor fick medhjälparen Roux de Valbonne för att han avstått en del av sitt dricksvatten, så att de fem plantorna överlevde. Via de fem smultronplantorna spreds växten snabbt till övriga Europa. Problemet var att dessa chilenska smultron aldrig bar frukt, då Frezier bara fått med sig honplantor hem.
Emellertid hemförde kolonisatörerna en annan jordgubbe från Nordamerika, indianernas Fragaria virigiana. Den uppfattades inte som speciellt märkvärdig, men när hanplantor av dessa odlades tillsammans med de chilenska honplantorna blev resultatet det vi nu kallar jordgubbe, Fragaria ananassa, ”ananas-smultron”. Denna nya växt blev storfruktig som chiloensis, men var i smaken mer lik virginiana.
Jordgubben blev snabbt populär, och snart inleddes systematisk växtförädling av den på olika håll.
