Heikki Mäki-Tuuri öppnar dörren till sitt hem i Ylistaro och visar oss vidare genom tamburen till sin ateljé. Där har han under de senaste 40 åren vidareutvecklat sin karaktäristiska stil.
”Den här hör till mina senaste målningar”, säger han och visar upp en aktuell artikel i lokaltidningen Epari.
I nyhetsartikeln berättas om invigningen av tavlan Tulikaviokräätäri ja lihonut konduktööri, som numera pryder trapphuset i det nybyggda bostadshuset Jerikon Kräätäri i stadsdelen Jeriko i Seinäjoki. På tavlan ser man en skräddare som tar midjemått av en annan man, uppenbarligen konduktören som lagt på sig några kilon. Den kraftiga stilen, med klara färger och grovhuggna personer, är lätt att känna igen från tavlorna som står uppradade i ateljén.
”Det här var ett beställningsjobb från byggnadsbolaget Peab, som ville ha ett motiv med historisk anknytning till platsen. Jag målade med akryl på björkfanér. De har skyddat tavlan med en glasskiva så att den inte ska skadas när det kånkas möbler i samband med flyttningar”, berättar han.
Beställningsuppdragen är bara en liten del av hans arbete. Mest målar han utifrån egen inspiration. Han använder ofta händelser från sin personliga vardag som motiv.
”Vi hade en vattenskada i huset för ett par år sedan, då målade jag Vesivahinko I och II. Att måla är ett bra sätt för mig att i mina egna tankar vinna över en tråkig händelse.”
Heikki växte upp på landsbygden i Tuuri. Det var ingen självklarhet att han skulle bli konstnär. Att skriva och rita var roligast i skolan, och efter studenten från samskolan i Alavo sökte han sig till konstutbildning. Åren 1966–68 studerade han på Kankaanpään taidekoulu, därifrån drog han vidare till Helsingfors och Finlands Konstakademi.
”Jag trivdes bra i de konstnärliga kretsarna och arbetade bland annat på Sinebrychoffs konstmuseum. Visst funderade jag på att stanna i Helsingfors efter studierna, men levnadskostnaderna låg redan då på en helt annan nivå än i Österbotten.”
Han valde att lämna storstaden och flytta tillbaka till sina hemtrakter.
”Jag gifte mig och fick olika jobb som konstlärare. Jag har undervisat hela tiden vid sidan om mitt eget målande. Speciellt i början skulle det ha varit svårt att leva på försäljningen av tavlor. När jag var yngre hade jag också svårare att skiljas från mina verk.”
Han har hämtat mycket av sina motiv från den österbottniska landsbygden. Som framgår på bilderna här intill finns en underliggande humor i målningarna.
”Jag har Österbotten som grund och tar intryck utifrån. Intrycken kan komma via olika medier eller resor.”
