Efter många år utomlands är Mikael Antell sedan 2022 tillbaka i Finland på utrikesministeriets politiska avdelning, som brukar beskrivas som ministeriets maskinrum. Avdelningen ansvarar för frågor som rör landets säkerhetspolitik, fredsmäkling, människorättsfrågor, vapenexportkontroll, nedrustning samt kontakterna till EU, Nato och FN.
Under 2025 kommer Finland dessutom att vara ordförandeland för den internationella säkerhetsorganisationen OSSE, och de praktiska förberedelserna inför det är i full gång.
”Det är en stor spelplan vi rör oss på, men många av sakerna hänger ihop och arbetet bygger på att hela tiden se vad som är bäst för Finland i olika lägen. I praktiken handlar det om att tillsammans med andra länder identifiera gemensamma intressen och uppnå stöd och förståelse för våra egna målsättningar och synpunkter.”
Samtidigt som mycket är inrutat och planerat lever han och hans kollegor i en verklighet där vad som helst kan hända när som helst.
”Säkerhetssituationen i vårt närområde har fundamentalt förändrats. Det är allt från gasrör som plötsligt sprängs till gps-signaler som slutar fungera. Vi håller fortfarande på att vänja oss vid denna nya verklighet och vi behöver lära oss att hantera oväntade situationer.”
Vi lever i en ny tid, som enligt Mikael Antell fick sin början 2014 när Ryssland annekterade Krimhalvön.
På den tiden var han själv stationerad i Stockholm och följde händelserna ur ett nordiskt perspektiv. Redan då inleddes ett finsk-svenskt försvarssamarbete, som efterhand blivit allt mer intensivt. Under Antells fem år i Stockholm träffades ländernas försvarsministrar över 50 gånger.
I februari 2022 när Ryssland anföll Ukraina satt han hela natten klistrad framför tv-rutan.
”Det fanns många tecken på att något skulle hända och jag hade en känsla av att just den natten var avgörande.”
Hans farhågor besannades och sedan dess har inget varit sig likt.
Ett annat starkt ögonblick, som etsat sig fast i hans minne, är dagen då Finland och Sverige meddelade att de skulle ansöka om medlemskap i Nato.
Finlands Nato-ansökan uppmärksammades stort även i Norge och Mikael Antell beskriver känslan när statsminister Jonas Gahr Støre, dagen innan Norges nationaldag den 17 maj, bjöd in honom och hans svenska ambassadörskollega för att inför den samlade presskåren officiellt stöda Finlands ansökan och ge oss säkerhetsgarantier under ansökningsprocessen.
Och hur stolt han var över sitt hemland när han samma dag satt i NRK:s direktsändning.
”Det var historiskt, ett fantastiskt tecken på nordisk solidaritet. Man behöver inte spola speciellt långt tillbaka i tiden för att allt detta skulle ha varit ett helt osannolikt scenario.”
I media benämns Mikael Antell toppdiplomat. Vad är hemligheten bakom förmågan att få sin vilja igenom?
”Jag tänker att det handlar om erfarenhet, integritet, kunskap, förmågan att lyssna och att ha ett bra team runt sig. Jag är mycket imponerad av Finlands delegation, som bestod av medlemmar från mitt eget ministerium och från försvarsministeriet och försvarsmakten, samt representanter från de övriga ministerierna.”
”Inom de här väggarna finns en otroligt stor kunskap, som nu sattes på prov och som höll hela vägen. Att kunna bygga ett ömsesidigt förtroende är också a och o i diplomatiska sammanhang, speciellt när man som ett litet land förhandlar med en stormakt.”
Men det behövs också andra egenskaper. Som humor, och till och med en stor dos svart sådan.
”Delegationerna träffades fysiskt i Helsingfors och Washington under fem längre förhandlingsomgångar, men allt det som hände däremellan var minst lika avgörande – förberedelser, analyser, politiska avstämningar och höranden i riksdagen.”
”Allt detta var viktiga element för att uppnå ett förhandlingsresultat som en möjligast bred politisk majoritet skulle kunna acceptera. I praktiken jobbade vi så gott som dygnet runt i åtta månader.”
En extra utmaning var att den finländska delegationen, inklusive Mikael Antell själv som chefsförhandlare, gjorde detta som ett sidojobb. Alla hade också sina egna jobb att sköta samtidigt.
”Hur många timmar det handlar om har vi knappt vågat räkna. Utan humor och förmåga att kunna slappna av finns det ingen möjlighet att klara den här typen av uppdrag.”
