Mats Nilsson tog upp ämnet i senaste Katternönummer och har nu, vid NAET:s (Nordic Association of Electricity Traders) konferens i Köpenhamn den 20 september, utvecklat frågeställningen vidare, bland annat med slutsatsen att Sverige borde frångå indelningen av landet i olika prisområden.
Sverige delades in i fyra sådana områden 2011 efter att den svenska stamnätsoperatören Svenska kraftnät under lång tid hade använt gränsförbindelserna för att lösa interna flaskhalsar i det svenska elnätet. Danmark gjorde en anmälan till den europeiska konkurrensmyndigheten med hänvisning till att den strypta importen från Sverige gav högre priser i Danmark.
”Poängen med fler budområden är att låta marknadskrafterna hantera flaskhalsar. Om ett område efterfrågar mer el än vad som finns tillgängligt via lokal produktion och ’import’ via transmissionsnätet, så höjs priset tills utbud och efterfrågan är i balans”, förklarar Mats Nilsson.
Det förutsätter emellertid att alla aktörer på marknaden behandlas på samma sätt. En kund i Uleåborg ska ha samma rättigheter och vara lika mycket värd som en kund i Bergen.
”Det förutsätter att infrastrukturleverantörerna (stamnätsoperatörerna) är öppna och ärliga och gör sitt yttersta för att underlätta handeln mellan områdena”, säger Mats Nilsson. Men efter att ha studerat stamnätsoperatörernas faktiska agerande har han rubbats i sin tro på dem.
”Det märkliga är att en del flaskhalsar, såsom Hasle (mellan Norge och Sverige), har varit kända under lång tid (de kommenteras i en rapport redan 2005), men att inga åtgärder vidtagits för att minska problemen. I Hasle använder den norska stamnätsoperatören Statnett öppet gränsen för att balansera sina interna norska flaskhalsar. Ett sådant beteende borde undersökas av konkurrensmyndigheterna!”
Mats Nilsson tror också att gränshandeln, tvärtemot EU:s intentioner, kommer att minska med den flödesbaserade kapacitetsberäkningsmetod som är under införande. Bland annat genom en avsevärt sämre transparens.
”Det som i dag görs i en gråzon kommer att legaliseras. Det finns därför inget hopp om att den framtida prisbildningen ska fungera med avseende på flaskhalshantering.”
”Prisbildningen på elmarknaden är långsiktigt beroende av att aktörerna med viss säkerhet kan veta vilken infrastruktur som finns tillgänglig. Det vill säga, när jag bestämmer mig för att bygga och driva en anläggning, så ska jag kunna lita på att stamnätsoperatörerna inte använder kapaciteten mellan områden för att hantera flaskhalsar inom området”, säger Mats Nilsson.
”Vidare ska det vara klart för mig som aktör vad som orsakat eventuella flaskhalsar, och var de uppstått. Jag vågar påstå att både Statnett och Svenska kraftnät i detta har en hel del att förklara.”
Mats Nilsson ger ytterligare ett skäl till varför nuvarande ordning med fyra budområden i Sverige ger fel signaler. I dag adderar Svenska Kraftnät en lokaliseringssignal i sina nätavgifter, vilket gör att produktion i norra Sverige straffas dubbelt, först av ett lågt budområdespris, sedan av Svenska kraftnäts avgifter.
”I den version av flödesbaserad kapacitetsberäkning, som stamnätsoperatörerna nu lagt fram, cementeras den nuvarande ordningen med flytt av interna flaskhalsar till gräns. Vidare har man en beskrivning av mothandelns kostnader och effekter som gör det sannolikt att den mothandeln kommer att minska än mer”, säger Mats Nilsson.
Han hänvisar slutligen till en belgisk rapport att små prisområden far mer illa i flödesbaserad kapacitetsberäkning än stora områden.
”Jag anser att det med dagens illa fungerande nordiska samarbete finns föga anledning för just svenska elkunder att ta tagelskjortan på för att hjälpa sitt norska broderfolk”, säger Mats Nilsson.
