En mer lokaliserad marknadsdesign kan bidra till att målen i den europeiska energipolitiken nås, enligt den polska stamnätsoperatören PSE, Polskie Sieci Elektroenergetyczne.
Budskapet går på tvärs emot EU:s linje att inlemma alla medlemsstater i samma marknadsdesign.
I en ny rapport av PSE, ”Den europeiska elmarknaden – en diagnos”, beskrivs hur det blir allt mer komplicerat och dyrt att styra och balansera det europeiska elsystemet. För att säkra systemets stabilitet och stoppa ökningen av energikostnaderna för slutanvändarna, är en nydesign av den nuvarande elmarknaden nödvändig, heter det.
”I stället för att försöka säkerställa att incitamenten för alla aktörer i marknadssegmenten är samstämmiga, fokuserar beslutsfattarna på att öka den gränsöverskridande kapaciteten, även utöver den fysiska nätförmågan”, enligt Eryk Kłossowski, vd för PSE.
Han hänvisar till den pågående tekniska omvandlingen av elsystemet, och trenden med mindre produktionsenheter spridda över elsystemet och ökad efterfrågeflexibilitet. Att i den utvecklingen tillhandahålla långsiktiga investeringssignaler inom stora geografiska budgivningszoner är närmast omöjligt.
”Den nya lagstiftning, som är under diskussion i Europa, klarar inte av denna fråga utan försöker lösa gårdagens problem. Vi borde ge oss på orsakerna till problemet, inte symptomen”, säger Eryk Kłossowski.
Med denna provokativa rapport under armen försöker det polska affärsverket alltså nu initiera en diskussion i Bryssel under det österrikiska ordförandeskapet.
Enligt en svensk branschsakkunnig ligger det mycket i vad polackerna säger.
”Varför ska ett land, eller en region, dra ett större lass, och kanske utsätta sig för större risker gällande driftsäkerhet och kostnader, bara för att det är bra för hela EU?”
”Tvärtom kan man ställa frågan: Varför skulle ett lokalnät i Sverige eller Finland med mycket väderberoende kraft inte utnyttjas hårt, så att till exempel ett närliggande stadsnät utan vindkraft skulle kunna dra nytta av den produktionen?”
Vad det gäller är att hitta en fördelningspolitik (prissättnings-/ersättningsmodell) som fungerar optimalt.
