En mycket kort kurs om DNA kunde se ut så här:
DNA är förkortning för engelskans deoxyribonucleic acid eller deoxiribonukleinsyra, det kemiska ämne som bär den genetiska informationen i samtliga av världens kända organismer (med undantag av RNA-virus).
DNA:s huvudsakliga funktion är att långtidsförvara information som påverkar organismernas utveckling och funktion. DNA liknas ibland vid programkod eller ett recept, eftersom det innehåller de instruktioner som behövs för att konstruera cellernas komponenter.
I grunden består den genetiska koden bara av fyra kemiska byggstenar, som förkortas med bokstäverna A, C, G och T (står för kvävebaserna adenin, cytosin, guanin och tymin). Å andra sidan är koden oerhört lång, med drygt tre miljarder ”bokstäver”.
Framför allt sitter denna genetiska kod på långa spiralformade DNA-molekyler, som i sin tur finns i det som kallas kromosomer, som vi människor normalt har 46 av. Dessa kromosomer sitter ihop i par, alltså som 23 par, och finns inuti cellens kärna.
Medan de 22 första kromosomparen ser likadana ut hos män och kvinnor och kallas autosomala kromosomer, skiljer sig det 23:e paret, könskromosomerna, åt. Mannen har både en så kallad X-kromosom och en Y-kromosom (XY), kvinnan har två X-kromosomer (XX) och ingen Y-kromosom. Kvinnan ärver en X-kromosom från sin mor och en från sin far. Mannen ärver en X-kromosom från sin mor och Y-kromosomen från sin far.
Förutom i kromosomerna finns en mindre mängd genetisk kod också i det som kallas cellernas mitokondrier, som i varje cell finns i ett antal av upp till ett hundratal.
De DNA-delar det gäller att hålla reda på är därmed dessa:
- Autosomalt DNA, som finns i kromosomparen 1-22 hos både kvinnor och män.
- Y-DNA, Y-kromosomen, som i det 23:e kromosomparet finns endast hos män
- X-DNA, X-kromosomen, som i det 23:e kromosomparet finns hos både kvinnor och män (kvinnor med två och män med en X-kromosom)
- mtDNA, som finns i mitokondrierna hos både kvinnor och män. Eftersom mtDNA följer med äggcellen från kvinnan, kan den rakt kvinnliga linjen följas.
Nej, Sursill är inte Bure
En spridd missuppfattning på nätet är att den i Finland berömda släkten Sursill skulle ha en direkt släktkoppling till den i Sverige berömda släkten Bure.
En stor del av denna tidnings läsare lär vara av släkten Sursill, många säkert utan att känna till det.
Urfadern till denna släkt är bonden från Tegs by i Umeå, Erik Ångerman (ungefär 1480–1552). Denne blev förmögen bland annat genom stora affärer där han försåg den svenska krigsmakten med livsmedel. Enligt sägnen ingick även surströmming, vilket många av soldaterna ska ha vägrat äta. Erik Ångerman ska med det ha fått öknamnet Sursillen, ett namn han då själv ska ha valt att börja använda.
Hur det än är med den detaljen flyttade de flesta av Eriks och hustrun Dordis fem döttrar och sju sondöttrar till Österbotten och gifte in sig i kända prästfamiljer. Ättlingarna efter Erik och Dordi har sedan kommit att bli den i särklass mest utforskade släkten i Finland.
I Sverige innehar släkten Bure, med bas i Bure i Skellefteå socken, samma ställning. Den kartlades i det som blev en enorm släktutredning, med 1 900 redovisade ättlingar, av Johannes Bureus (Johan Bure, 1568–1652), Sveriges förste riksantikvarie och riksbibliotekarie. Utredningen är världsunik genom sin grundlighet, genom att den inte gällde adliga personer och genom att den omfattar både män och kvinnor.
Släktutredningen om Sursillarna är inspirerad av Bureutredningen. Den genomfördes i det första skedet av Johannes Terserus (1605–1678), som i egenskap av biskop i Åbo under inspektionsresor till Österbotten kom att höra mycket om de österbottniska prästernas komplicerade släktskapsförhållanden och deras härstamning från Erik Ångerman.
Terserus manuskript trycktes aldrig, utan kopierades för hand och bearbetades och utökades sedan av flera österbottniska präster innan verket till slut av Elias Alcenius (1796–1875, präst först i Kalajoki, sedan i Lappfjärd) 1850 utgavs under namnet Genealogia Sursilliana. En rad starkt utvidgade upplagor har senare publicerats.
En mängd finländska kulturfamiljer har Sursillska släktrötter. Bland kända ättlingar finns presidenterna K.J. Ståhlberg, L.K. Relander, P.E. Svinhufuvd, C.G. Mannerheim och Tarja Halonen, på den svenska sidan bland annat Olof Palme (genom sin finländska farmor Hanna von Born).
I dag, när den 20:e generationen av Sursillättlingar har börjat födas, lär antalet av dem vara uppe i 300 000–500 000. Särskilt väl företrädd är släkten i Koillismaa, där över halva befolkningen tros vara Sursillättlingar, men också längs den österbottniska kusten.
Det var just till Pedersöre de första av Erik och Dordi Ångermans döttrar flyttade, för att ta tjänst hos den rika fogden Fordell. Sedan tog det inte länge förrän de var gifta med församlingens två präster – i de första äktenskap som präster tilläts ingå i Finland efter den katolska tidens slut.
Till saken. Genom åren har det blivit en spridd uppfattning att Sursillarna genom Dordi Ångerman skulle vara befryndade med Bureätten. Men uppgiften har inga belägg i vare sig historiska källor eller i Johan Bures släktbok, konstaterar Peter Sjölund.
Ursprunget till uppgiften kan antas vara en anteckning i Johan Bures originalsläktbok: ”Somblige mene at then store Slächten i Österbotn, som är ifrå Theegh. antingen Erik Ångermans hustrus (Dordijs) eller [’eller’ är ändrat från ett påbörjat ’skall’] [överstruket: thennes], skall wara af Bureätten”. I faksimil ser texten ut som här överst på sidan.
Det blir mot den här bakgrunden långsökt att tänka sig att Johan Bure satt tilltro till uppgiften.
”Johan Bure själv placerar heller inte in Dordi bland sina släktingar i sin stora utförliga redovisning av sin mormors Buresläktingar och -förfäder, vilket visar att hon inte tillhörde de kända grenarna av Buresläkten. Uppgifterna om att Dordi var en Bure ska alltså betraktas som ännu en av alla obekräftade Bure-teorier och Dordi ska därmed inte tas upp i några släkttavlor med tillnamnet Bure”, säger Peter Sjölund.
