”Småskalig kärnkraft kommer fortare än vi trott”

I december i fjol slöt Tekniska högskolan i Villmanstrand (LUT) ett intentionsavtal med det amerikanska företaget Ultra Safe Nuclear Corporation om att bygga en liten kärnreaktor i universitetsstaden. I första hand är reaktorn tänkt för forskning, men i framtiden ska den också kunna förse Villmanstrand med värme.

Planen är att kunna ha reaktorn på plats 2029, berättar professor Juhani Hyvärinen vid LUT.

”Det är fler än vi som är intresserade av den här minireaktortypen, men efter att ett par stycken levererats till Kanada och en till USA så blir det vår tur att få en”, säger han.

Alla reaktorer är tills vidare för forskningsbruk, men Juhani Hyvärinen har stora planer för framtiden. Villmanstrand kunde framöver ha fem eller sex små kärnreaktorer för att förse staden med den fjärrvärme som behövs. Värmeeffekten i en reaktor ligger mellan 15 och 30 megawatt.

Hyvärinen beskriver det som att normalisera kärnkraften. I och med de små reaktorerna blir den normal industriell verksamhet, anser han.

För den andra aktuella modulära reaktorn står Tekniska forskningscentralen VTT. Projektet i fråga heter LDR 50, också den tänkt för produktion av värme. En del av det tekniska arbetet görs i samarbete med LUT.

”Vi hoppas på att kunna kommersialisera vårt projekt. Men det är ingenting som VTT ska göra, för det behövs andra aktörer”, säger Tommi Nyman, direktör för VTT:s forskningsenhet för kärnenergi.

Både LUT:s och VTT:s småreaktorer kan få tillstånd i enlighet med den nuvarande kärnenergilagen. Lagen känner i sin nuvarande form inte till SMR, men en förnyelse av lagen är under arbete.

Främst hoppas Tommi Nyman och Juhani Hyvärinen på att det småningom ska gå att tillverka små modulära reaktorer som serieproduktion, utan att behöva gå igenom en tidskrävande tillståndsprocess skilt för var och en.

Flera finländska städer har redan börjat uttrycka sitt intresse för SMR. I Helsingfors utreder stadens energibolag Helen i samarbete med Fortum förutsättningarna för en liten reaktor. I Tammerfors är diskussionen livlig och också i Åbo har en del politiker uttryckt sitt intresse.

”När kommunpolitikerna i Villmanstrand inför kommunalvalet fick frågan om sin inställning till SMR, varierade svaren. Men jag tror inte att någon av dem räknade med att det faktiskt skulle bli aktuellt med en liten reaktor”, säger Juhani Hyvärinen.

Han tror att det kommer att bli vanligt med SMR betydligt snabbare än någon räknar med just nu. Behovet av utsläppsfri el- och värmeproduktion är stort, påpekar han.

De små reaktorerna placeras betydligt närmare bebyggelse än de stora kärnkraftverken och både Juhani Hyvärinen och Tommi Nyman understryker att det behövs acceptans i närområdet för att de ska kunna byggas.

De är också noga med att poängtera att säkerhetsfrågorna är viktiga.

Tommi Nyman påpekar att det även i fråga om säkerhetsföreskrifterna finns behov av en lagändring. Den nuvarande kärnenergilagen stadgar om kilometervida skyddszoner kring kraftverken, SMR kräver betydligt mindre än så.

Reaktorn i Villmanstrand har till exempel en så liten effekt att värmen kan ledas ut ur den utan någon extern strömkälla, för den händelse det skulle uppstå någon störning. Varken härden eller kärnbränslet kommer åt att skadas, försäkrar Juhani Hyvärinen.

VTT har pekat ut åtta till tio möjliga kommuner där förutsättningarna för att bygga den första reaktorn kunde finnas. Frågan om samarbete utreds nu med de kommunala beslutsfattarna. Tommi Nyman förklarar att beslutet är kommunernas.

VTT:s LDR 50 har en effekt kring 50 megawatt. Reaktorn värmer vatten och tekniken kombinerar traditionell tryckvattenteknik med passivt säkerhetstänkande. Det innebär att den nedkylning som behövs för att kyla ner reaktorn vid behov inte kräver någon el, utan bygger på den naturliga vattencirkulationen. Tekniken är beprövad och känd.

När den första pilotreaktorn väl är färdig hoppas VTT att LDR 50 ska kunna bli exportvara. Företag som Fortum och Industrins Kraft, båda med kunskap och erfarenhet av kärnkraft, har visat intresse, men inga avtal har ännu skrivits.

”Vi strävar efter att vägen till en kommersiell produkt blir så kort som möjligt. För det måste vi ha ett företag som både bygger och marknadsför reaktorn”, säger Tommi Nyman.

Ursprungligen utvecklade LUT också en egen liten reaktor, men resurserna räcker inte till för att göra det samtidigt som universitetet tar in den amerikanska reaktorn. Samarbetet med VTT fortsätter ändå, eftersom LUT:s eget projekt utgick från samma tankar som VTT:s.

”Finland är ett för litet land för att vi ska ha två projekt som konkurrerar med varandra”, säger Juhani Hyvärinen.

Finlands största energibolag Fortum har för egen del startat ett tvåårigt projekt för att kartlägga förutsättningarna för ny kärnkraft i Sverige och Finland. På hemmaplan samarbetar Fortum med Helen för att utreda om en liten modulär reaktor kunde passa i huvudstaden.

Helen, som måste göra sig av med sina koleldade kraftverk, uppgav redan 2021 att SMR kan vara en möjlighet då kol och naturgas ska fasas ut. SMR kunde vara ett alternativ för produktion av både el och värme.

I Sverige heter Fortums partner Kärnfull Next. Det är ett relativt nygrundat företag som vill verka som projektutvecklare åt kommuner eller industrier som vill bygga egna, små kärnkraftverk. Dessutom har Fortum offentliggjort ett samarbete med den franska energijätten EDF.

Laurent Leveugle, chef för den kartläggning av nybyggnation av kärnkraft som Fortum satt i gång, uppgav i Hufvudstadsbladet i december att Fortum letar efter konkreta samarbeten med kompanjoner som kompletterar Fortums eget kunnande.

Projekt som de som Fortum och Helen planerar tillhör en alldeles annan storleksklass än projekten hos LUT och VTT.

“De är betydligt större och till exempel Helen har troligen behov av att i sitt modulära kraftverk producera både el och värme”, säger professor Juhani Hyvärinen.