Nykarleby kraftverk producerar årligen ungefär 20 miljoner kWh utsläppsfri el i sitt vattenkraftverk i Nykarleby älv, vilket motsvarar en fjärdedel av elkonsumtionen hos bolagets 5 000 elkunder.
Liksom andra bolag som driver vattenkraftverk är Nykarleby kraftverk ålagt att plantera ut fiskyngel, som kompensation för att kraftverken blockerar vandringsvägar för lekande fisk. I Nykarlebys fall handlar det om ett av de relativt sett största åläggandena i landet. Varje höst släpps 400 000 sikyngel ut i havet.
”Kostnaden för utplanteringen motsvarar ungefär tio procent av vattenkraftverkets omsättning. Nu är vi stolta över att kunna släppa ut sikyngel från en lokal stam och ytterligare främja det lokala fisket”, säger Tony Eklund, vd på Nykarleby kraftverk.
Hittills har de sikyngel som planterats ut varit av blandade bestånd, men i september bestod mer än hälften av sikynglen av en lokal stam, som ska hitta tillbaka till Nykarleby när det är dags för fortplantning.
”Vandringssikbeståndet har blivit uppblandat under de senaste decennierna. Förr fanns lokala sikstammar i varje älv, men under 1970-talet och framåt har älvmiljöerna förändrats, och numera återstår bara spillror av de genuina stammarna”, säger Birthe Wistbacka.
Sedan årsskiftet är hon alltså pensionär, men under många år var hon verksamhetsledare för Norra Kust-Österbottens fiskeriområde. Under sin yrkeskarriär var hon involverad i en mängd projekt kring regionens fiskbestånd.
Arbetet med att förstärka den lokala stammen började med att ett moderfiskbestånd från Nykarleby älv togs fram.
Det tillgick så att lokala vandringssikar fångades in nedanför vattenkraftverket i Nykarleby åren 2013- 2015, i samarbete med den lokala fiskaren Rolf Boman, som visste var det gick att hitta dem. Sikarna mjölkades på rom och mjölke, befruktningen skedde i en plasthink, sedan transporterades äggen till Kalankasvatus Vääräniemis fiskodling i Taivalkoski.
”De avkommor, som vi då gjorde av moderfiskarna, har växt till sig och blivit könsmogna under dessa år. De utplanterade ynglen är i sin tur avkomma till dem.”
Moderfiskbeståndet finns kvar i fiskdammen i Taivalkoski och fortsätter att föröka sig.
”De yngel vi satte ut i september i fjol hade kläckts under våren, ungefär samtidigt som islossningen, och fick i naturfoderdammarna äta upp sig tills de blivit omkring tio centimeter långa och var redo att släppas ut i havet”, berättar Birthe Wistbacka.
Den första generationen av den nygamla stammen såg riktigt bra ut. I motsats till exempelvis Larsmosiken, som är sina hemtrakter trogen, gör vandringssiken långa resor.
”De här simmar ner till Skärgårdshavet eller Ålands hav och äter upp sig. Efter fyra till sex år återvänder de till sin ursprungsälv för att fortplanta sig. Vandringssiken är trogen sin älv, den kommer tillbaka till den plats där den har sitt ursprung. Det är också bra för fisket i Nykarlebytrakten att sikarna återvänder”, förklarar Birthe Wistbacka.
Hur häpnadsväckande det än är, hittar vandringssikarna tillbaka till exakt den plats som de lämnade flera år innan. Enligt forskning har fiskar ett mycket känsligt luktsinne, som gör att de kan orientera sig i havet och känna igen sin hemmaälv.
”Ålar hittar ända till Sargassohavet från våra vatten när de ska fortplanta sig. Det är samma mekanismer som gör att vandringssiken återvänder hem”.
Arbetet med att stärka den lokala Nykarlebystammen fortsätter. I höstas stod den för 240 000 av de 400 000 sikynglen. Målsättningen är att hela utplanteringen inom några år ska bestå av den lokala stammen.
”Saken beror också på moderfiskbeståndets kapacitet att producera nya yngel. Hittills ser det lovande ut”, säger Birthe Wistbacka.
