Lagspelare tar över i Vetil

Marko Niemonen tog sig an uppgiften som ny vd på Vetelin Energia i början av augusti och medger utan omsvep att han ännu har en hel del att lära sig. Som till exempel avståndet från huvudkontoret i Vetil till bolagets två vattenkraftverk Patana och Pihlajamaa.

Lyckligtvis finns gedigen kunskap i huset och han får snabbt besked av sina kollegor: båda ligger inom 20–30 kilometers avstånd.

”Hittills i min yrkeskarriär har jag haft långa arbetsförhållanden, och jag ser fram emot att sätta mig in i Vetelin Energias verksamhet på djupet de närmaste åren”, säger han.

Marko Niemonen har en bred erfarenhet av energi, projektledning och företagsutveckling. Innan han kom till Vetelin Energia ledde han installationsarbetet av det elsystem som ska tjäna Fennovoimas kärnkraftverk på Hanhikiviudden utanför Pyhäjoki. Ett jobb som kräver noggrannhet och som regleras av ett tjockt knippe föreskrifter.

Innan dess ägnade han sig åt företagsutveckling i Sievi och Kaustby och dessförinnan byggde han upp sitt eget företag, Pointel, som växte från 3 till 45 anställda.

Under åren på Scanfil arbetade han bland annat med Erkki Lassila, som är styrelseordförande i Vetelin Energia.

”Vi känner varandra sedan länge och vårt samarbete har fungerat bra genom åren. Man lär sig att lita på varandra och värdera varandras åsikter, när man arbetar med någon under en lång tid”, säger Niemonen.

I samma båt som kunderna

De flesta små elbolag har likartade framtidsfrågor att brottas med – tillväxt, kundförhållanden och resultat. Enligt Niemonen gäller detta också i högsta grad Vetelin Energia. Samtidigt har små lokala bolag också en fördel av att de är lokalt förankrade.

”Tillväxten måste förstås ske långsiktigt och i en takt som gör den lönsam. Allt utgår ifrån våra kunder och hur väl vi lyckas göra dem nöjda, så att de fortsätter att använda våra tjänster. Det är också våra kunder som äger oss, så vi sitter i samma båt.”

Bolaget har egen elproduktion vid vattenkraftverken Patana och Pihlajamaa, vilket täcker en del av bolagets elbehov. Under sommarmånaderna stod elproduktionen stilla när vattennivåerna var för låga för att kunna hålla gång kraftverken, men höstens regn kommer att sätta snurr på hjulen igen.

Vetelin Energia äger också andelar i vindkraft och driver en egen anläggning för fjärrvärmeproduktion, men en stor del av bolagets elanskaffning kommer via Katternögruppen.

”Utan Katternösamarbetet skulle vi och de andra bolagen ha svårt att göra våra röster hörda på marknaden. Tillsammans får vi en större inverkan och våra intressen bättre tillgodosedda.”

Kan Katternökartan

Under intervjun framkommer att Marko Niemonen känner Katternös område längs kusten mycket väl, från Vörå i söder till Alavieska i norr. Han placerar vant in byanamn på den österbottniska kartan, även i de svenskspråkiga trakterna.

Det visar sig att han under åren som aktiv fotbollsspelare i Kannuksen Ura har besökt många fotbollsplaner i regionen och mött andra lag som hållit till i division fyra. Efter spelarkarriären har intresset hållit i sig och han har även suttit som ordförande i Kannuksen Ura.

”Jag spelade mest som yttermittfältare. En förändring som skett efter min aktiva fotbollstid är att ytterbackarna i dagens fotboll är mycket rörligare och anfallsgladare”, ler han.

Lagsport både på jobb och fritid

Marko Niemonen påpekar ödmjukt att han knappast var lagets stjärna, men han ser åren med fotbollen som en bra lärdom för arbetslivet och för andra situationer i samhället.

”I lagidrott möter man människor som tänker och fungerar annorlunda än man själv, men man får lov att acceptera varandras olikheter och lära sig att arbeta tillsammans mot gemensamma mål. Ingen kan ständigt köra solo och strunta i sina lagkamrater. Så är det också i arbetslivet.”

I valet av karriärer och idrottsgren har hans barn i viss mån gått i pappas fotspår. Äldsta sonen Valfrid studerar i Uleåborg för att bli elingenjör, mellansonen Veeti jobbar inom byggbranschen i Karleby och yngsta dottern Oosa studerar på Norr­valla idrottsinstitut.

”Hon studerar på svenska, trots att vi haft finska som hemspråk och hon gått i finskspråkig skola. Vid sidan om studierna satsar hon hårt på fotbollen och spelar i KPV:s B-juniorlag för flickor. Att följa deras matcher är ett gemensamt intresse med min fru, som också är idrottsintresserad.”

Och oberoende av var en bortamatch spelas hittar han till planen. Han har sett dem alla.