Energimarknadsmyndigheten i Sverige har förslagit en elmarknadsmodell som skulle styra den nordiska elkundens alla kontakter i elfrågor till elsäljaren, även i frågor som gäller elnätet. Förslaget presenteras närmare i artikeln till höger.
Förslaget sågas av många av Sveriges och Finlands elnätsföretag, som inte förstår hur elkunderna skulle gagnas vare sig ekonomiskt eller servicemässigt av en sådan modell. I Finland är engagemanget mot modellen starkt framför allt hos föreningen Lokalkraft, med 46 lokala finländska energiföretag som medlemmar.
Lokalkraft stöder sig på en omfattande konsekvensanalys av modellen i fråga. I stället för man fram en alternativ modell – ”Elverksmodellen” – som ger den lokala nätägaren en central roll i både nätdriften och elhandeln med slutkunden.
Detta ligger nära de principer som framförs både av EU-kommissionen och Eurelectric (de europeiska energiföretagens organisation) om den lokala nätaktörsrollen (Active System Management). Dock avviker Elverksmodellen helt från ”EU-synen” på marknadslösningen mot slutkund.
De finländska argumenten är enkelhet, kostnadseffektivitet och samhällsnytta.
1957 grundades Ålands Elandelslag, ÅEA, som ägs av kunderna. Målsättningen är inte maximerad vinst, utan en trygg och kostnadseffektiv elförsörjning till andelslagets ägare. ÅEA delar inte ut överskott, detta återgår till verksamheten och används främst till förnyande av äldre ledningsnät och nyanslutningar. Andelslagets verksamhet är uppdelad i elnät och elhandel och man är en aktiv medlem i Lokalkraft.
Vd:n David Karlsson har funderat mycket kring slutkundsmarknaden i ljuset av de politiskt drivna ambitionerna att införa den elhandlarcentriska modellen.
”Jag bedömer att det främst är de stora elhandelsföretagen som skulle dra nytta av en elhandlarcentrisk modell. Kunderna får nog inte en lägre elfaktura. Tvärtom har länder i Europa med samfakturering högre elhandelsmarginaler än här i Norden”, säger David Karlsson.
”Med den modellen fjärmas kunden från nätföretaget. Jag tror inte att elhandelsföretagen är särskilt intresserade av, eller ens kunniga, när det gäller att rådgöra kring nättariffer med kunderna. Inte vill de normalt heller engagera sig i sådant som mikroproduktion, som handlar om mycket arbete och lite pengar. De flesta elhandlare vill få ett snabbt avtal med kunden, för att kunna gå vidare och försöka sälja el till nästa kund.”
David Karlsson frågar om den som sitter långt från kunden kan ha kunskap om den lokala situationen.
”Jag tycker bestämt att det bör vara nätföretaget som har den täta kontakten med kunden, för att kunna ge den bästa servicen. Om kunden får en faktura eller två kan inte beskrivas som en stor fråga i en värld med autogiro och nya enkla betalningsmetoder.”
David Karlsson nämner att elkunden vid ett elavbrott enligt den elhandlarcentriska modellen hänvisas till elsäljaren, trots att denna kanske outsourcat sin kundtjänst till ett callcenter i Indien.
”Hur ska elnätskunderna tycka att det är en bra lösning? Jag tror att de flesta nätkunder är rätt nöjda med sina lokala elnätsföretag. Missnöjet är störst hos de stora drakarna med centrala kundtjänster. I ett lokalt nätbolag är det lätt att stega in hos vd:n och ta ett snack om det man är missnöjd med.”
Diskussionen om den elhandlarcentriska modellen är enligt Daniel Karlsson ett exempel på hur experter försöker lösa problem som inte finns. Ingen har någonsin påvisat att den modellen skulle bli bättre och billigare för kunden, menar han:
”Varför skulle 200 konkurrerande elhandelsföretag ge bättre priser än 100? Snarare skulle vi i ett system med färre aktörer få en högre tröskel för nya konkurrenter att etablera sig.
David Karlsson sammanfattar: I tider när man pratar om demand response, smart grid, prosumers och blockchainekonomi känns det konstigt att fjärma kunderna från elnätsföretaget: ”Det borde vara tvärtom!”
Johan Lundqvist, en av dem i den svenska energibranschen som fördjupat sig mest i framtidsfrågorna, tycker i en artikel i branschtidningen ERA att Energimarknadsinspektionen med sitt förslag ”ställer det mesta på ända vad gäller nätdrift och systemdrift”.
”Centralt i morgondagens nya elsystem är att nätdriften och systemansvaret kommer att behöva ha en avsevärt mer aktiv roll. Marknaden måste med andra ord riggas så att den stödjer system- och nätdriften för att få helheten att fungera. Att då sätta elhandlaren i förarsätet blir dubbelt fel.”
”Vem ska ha första tjing på kundens aktiva agerande? En del av svaret är väl att marknadsageranden av marknadsaktörerna för egen vinnings skull måste hamna sist i den kedjan?”
Skribenten är tidigare chefredaktör för den svenska energibranschens tidning ERA.
