Lennart Koskinen har en brokig CV. Född och uppvuxen i Helsingfors, där Lönkan (Nya Svenska Samskolan) var hans skola, utom ett läsår i Vörå samskola, för att han som stökig elev skulle koncentrera sig mer på studierna.
Fallskärmsjägare, kapten i finska armén, tjänstgjorde som officer vid försvarsstabens säkerhetsavdelning. Trefaldig finsk mästare i störtlopp. Ensamseglare på de stora haven.
Var utlandschef på Seos-metalli, innan han kom till insikt att han ville få ut något djupare av livet. Utbildade sig till präst i Sverige, teologie doktor, har professorskompetens i etik. Ledde i tolv år Kyrkans arbetslivsinstitut i Sverige, blev rikskändis genom sina morgonsamtal med Gud i radion.
Var domprost i Stockholm, blev 2003 den första Finlandsfödda biskopen i Sverige på 200 år – stiftet omfattade Gotland och utlandskyrkan. Medlem i World Religious Leaders i Jerusalem. Arbetar i dag för den svenska regeringen med dess värdegrundsarbete.
Här samtalar Lennart Koskinen med Katternötidningens Svenolof Karlsson om relationen mellan religion och vetenskap, domedagstänkandet och den roll som naturen och miljön fått i det moderna samhället.
Hur skulle du förklara relationen mellan religion och vetenskap?
Lennart: Uppfattar man religionen i första hand som ett försanthållande av vissa fakta och framförallt naturvetenskapliga fakta, typ jordens ålder eller om jorden är platt, eller hur himlen ser ut, varifrån människorna kommer, ja då finns det en uppenbar motsättning. Den typen av fundamentalistisk tolkning av religionen leder till orimliga motsättningar och en sorts personlighetsschizofreni, eftersom vi samtidigt lever i en värld där vetenskapen ändå dikterar världsbilden.
Vi teologer ser inte på religionen på det viset, utan hänvisar till att religionen ger oss livstydande mönster, ett slags orientering i tillvaron och besvarar andra typer av frågor. Lite förenklat: vetenskapen besvarar frågor om hur, medan religionen besvarar frågor om varför.
Jag har själv aldrig haft några bekymmer med motsättningen. Jag är forskare och självklart går jag till vetenskapen när jag frågar mig hur världen är beskaffad. Men frågar jag mig hur jag ska hantera livet, mina medmänniskor och naturen, så kan religionen ge mig vägledning.
I förra Katternönumret fanns en artikel om trollhistorier från Vöråtrakten. Det är fascinerande att se hur dessa historier liknar bibliska historier. Vi fick en negativ reaktion av en präst som var bestört över att vi kan skriva om troll på det sättet.
Lennart: Samtidigt finns det säkert ingen yrkesgrupp som det finns så mycket skämt om som präster. Man har alltid, särskilt i Finland, skämtat om överheten och prästen var ju förr en överhet. Det är intressant att kyrkoherde heter kirkkoherra på finska, alltså det hierarkiska ”kyrkherre”. En kyrkoherde är ju någonting helt annat.
