Är naturen/miljön vår tids religion?
Lennart: Jag tror att vi människor har behov av att engagera oss i någonting större än oss själva, det är en del av att vara människa. Allt vi vet om djuren och deras hjärnor antyder att de saknar den abstraktionsförmåga som delvis är kopplad till frontalloben och som vi är ensamma om i djurvärlden. Vi är den enda djurart som ställer frågor om vadan och varthän, om gott och ont, om rätt och fel, om mål och mening. Det innebär att vi har behov av att hitta svar eller pseudosvar.
Där skulle jag säga att miljöfrågorna i dag delvis har blivit ett religionssurrogat. En relativt liten grupp går regelbundet går i kyrkan. I stället finns en hälso- och miljötrend. Jag vet inte hur många gånger per dag det är väderleksrapporter i radio och på tv. Vi är intensivt intresserade av vädret och funderar över minsta lilla förändring. ”Är det inte en ovanligt kall vår? Jag kan inte minnas att det varit så här.”
Sådant sätter i gång spekulationer som späs på med både saklig och osaklig information. Eftersom detta engagerar människor, skriver medierna om det. Det är en rent kommersiell sak, medierna är både populistiska och opportunistiska. På tyska säger man ”man ist was man isst” (”man är vad man äter”), och det gäller inte bara det vi stoppar i munnen, utan också det vi stoppar in i öronen och ögonen.
För många blir miljön, ekologin, nyttig mat, hela hälsotrenden vad de söker livsmeningen i. Kristendomen har ersatts av friskendomen. Min egen hälsa, kroppens välbefinnande och naturens hälsa blir delar av samma system och just ett religionssurrogat.
Samtidigt kan detta kopplas ihop med många religioner, alla religioner som tänker sig någon form av skapare. Man beskriver sitt engagemang som något bra för naturen eller skapelsen. Det finns en helt sekulär miljö- och hälsorörelse, men det finns också en semi-kristen.
Det här att personifiera naturen och tillskriva den känslor och åsikter känns för mig märkligt. ”Miljön tycker om att du gör så här” eller ”det här är bra för klimatet” kan man läsa på förpackningar… Hur kan vi veta det? Har klimatet en åsikt?
Lennart: I en överförd mening kan man kanske ändå uttrycka det så? Hälsa betyder att man kan reproducera sig och överleva, att man är i harmoni, att de olika funktionerna kopplas till Moder Jord, Gaia. Att personifiera naturen är en gammal tradition. Gaia fanns i den grekiska mytologin redan på 600-talet före Kristus.
”Vapnet har enligt heraldisk tradition fyra fält, avdelade av ett medeltida kors med ett ankare nedtill (trons symbol). Lammet är utmärkande för Gotland, men också en blinkning till ’Agnus Dei – O Guds lamm’. Biskopsuppgiften är ju inte bara att vara herde, det handlar också om att vara en herde för herdarna, om än ytterst för lammens skull. Skeppet är en Hanskogg, den båt som användes då Gotland var en stormakt i Östersjön och ledande i Hansan. Koggen har tre sköldar (försvarets symbol) som symboliserar treenigheten. I mitran (biskopens huvudbonad) syns Droppen, den gamla sjömanskyrkans symbol, kallad SKUT, som också ingick i mitt ansvarsområde.”
En annan schablon är att beskriva naturen som en Edens lustgård, där alla växter och djur lever i harmoni med varandra. Men är inte sanningen egentligen att naturen är ett allas krig mot alla? Allt handlar om att föröka sina gener maximalt, och då struntar man blankt i om man har död på andra.
Lennart: Det är ett sätt att beskriva det, naturligtvis. Men ett annat perspektiv är att denna kamp för överlevnad skapar ett slags naturlig balans, där varje art verkar ha sin plats. Om inte lejonet skulle äta upp zebraungen, skulle det bli för mycket zebror, som skulle äta upp gräset, och så vidare. Det man menar är att människan är i färd med att störa den balansen.
I detta finns en religiös tolkning, den väldigt spännande myten om syndafallet, nedtecknad för 3 800 år sedan och säkert äldre som en muntlig tradition. Myten handlar om Adam, vilket betecknar människa och är en personifikation av människosläktet, och hur han äter av kunskapens träd på gott och ont. Det vill säga: hjärnan växer till och människan använder sin förmåga att välja mellan gott och ont, och hon väljer då det onda, det egoistiska.
Människan blir på grund av detta utdriven ur paradiset, ställer sig utanför naturen, då hon inte använder kunskapen till ett samspel med naturen, utan till att utveckla vapen och teknik som skövlar skog och tar död på djurarter och andra av den egna arten.
Många har inte förstått att syndafallet är exempel på ett starkt bildspråk. Jag minns första gången jag fick frågan som jourhavande präst via telefon. Det var vid 3-tiden på natten, den som ringde var berusad och frågade sluddrande: ”Var det äpplen eller apelsiner de käkade, Adam och Eva?”
Man tänker det sig väldigt konkret, men vi har ju på svenska liknande bilder. När författare beskriver kärleksparet, ”de drog sig undan för att njuta av kärlekens frukter”, så tror ju ingen att det var vindruvor de käkade. I den semitiska tradition där bibelns text formulerades är språket bildrikt, en hel berättelse kan vara en bild.
Ett intressant exempel på natursynen får man om man studerar reseskildringar från Lofoten och Nordnorge i mitten av 1800-talet – det finns mycket sådana beskrivningar, eftersom handelstrafiken med fisk till Sydeuropa var livlig. Fram till 1850 ungefär beskrevs det vilda berglandskapet som något fult och avskräckande – naturidealet var vårdade engelska trädgårdar. Man varnade till och med kvinnor och barn för att åka till Norge. Men plötsligt vände beskrivningarna helt: de norska vilda bergen börjar beskrivas som höjden av naturskönhet, orörda av människan, det vackraste i världen. Det blir uppenbart att människans syn på naturen är kulturstyrd. På 1850-talet slog romantikens natursyn igenom, men inte förändrades naturen av det.
Lennart: Detta har nog att göra med att man förr såg naturen som en fiende – med kylan, mörkret, vilda djur, etcetera. Det som skett från slutet av 1800-talet är en oerhört snabb urbanisering. Det finns en längtan efter renhet och oförstörd natur. Men för 100 år sedan var det tvärtom, då längtade man efter ordning och ljus, gärna asfalt.
