Aapeli kapade elen i 85 timmar

Hur är det att plötsligt drabbas av ett flera dygn långt elavbrott? Vi åkte söderut från Katternöområdet och träffade Christer och Elisabeth Kronman.

Det lyser hemtrevligt i fönstren på paret Kronmans hus i Sundom. Skymningen håller på att lägga sig och havet ligger nu lugnt nedbäddat av ett snötäcke. Annat var det under årets första dagar, när stormen Aapeli rasade som värst och fällde 2,5 hektar skog bara ett stenkast från paret Kronmans hem.

Tiotals resliga granar föll över elledningarna och Kronmans tappade kontakten med elnät, Internet och tv.

”Jag har aldrig varit med om något liknande. När strömmen slocknade gick jag ut för att se vad som hänt. Stora träd låg omkullfallna, stormen ven och det brakade till när stammar knäcktes. Då insåg jag att det här elbrottet kommer att ta länge. Risken att hamna under fallande träd var överhängande, så jag valde att söka mig inomhus igen”, berättar Christer när vi står på vägen och tittar ut över de liggande trädstammarna, som sedermera täckts av snö.

Kronmans är vana vid att det viner runt knutarna. De bor bara sju kilometers bilväg från Vasa torg, men deras hus ligger på en nordvästlig udde ut mot havet.

”Vi har bott här året runt sedan 2002 och självklart får man räkna med att allt inte funkar riktigt som i stan. På höstarna blåser det tufft och vi har ofta vatten över bryggan när sydlig vind ligger på”, berättar Elisabeth.

Inför nyårsfirandet visade väderprognoserna kraftiga vindar. Det stod tidigt klart att det nya året inte som brukligt skulle firas in med facklor och fyrverkerier.

”Vi visste att det skulle blåsa upp till storm, men nordlig vind brukar inte påverka oss så mycket. Den här gången fick vi inse att också nordlig vind kan skaka om oss ordentligt”, nickar Christer.

Stearinljus nära till hands
Aapeli kallades senare i medierna för Finlands hårdaste storm någonsin och slog till särskilt längs kusten. Tusentals elkunder på Åland, i Åbolands skärgård och i Österbotten blev strömlösa natten mellan tisdagen den 1 och onsdagen den 2 januari. I Sundom slocknade det vid 21-tiden.

När Christer kom in igen från stormscenen sprakade brasan och Elisabeth hade tänt stearinljus.

”Ibland händer det att strömmen är borta en halvtimme, därför har vi alltid stearinljus och ficklampor lättillgängliga. Jag tänkte väl aldrig att det skulle ta så länge att få tillbaka elen den här gången heller”, minns Elisabeth.

Hon inventerade kylskåpet och sorterade matvarorna, så att de kunde tillredas i rätt kronologi utan att förfaras.

”Jag lagar mat på den vedeldade spisen annars också, så elavbrottet störde inte matlagningen.”

Ytterligare några åtgärder krävdes, främst för att se till att inomhustemperaturen hölls uppe när värmeelementen och golvvärmen inte fungerade.

”Vi eldade i den värmelagrande spisen och i kakelugnen och hade aldrig kallare än 17 grader under elavbrottet. Jag placerade ett gasbatteri i badrummet för att hålla det varmt när golvvärmen slocknat”, berättar Christer.

Det visade sig att varmvattenberedaren på 300 liter kunde servera hett vatten ännu på tredje dagen efter att elavbrottet började.

Frustration över ovisshet
På onsdagen behövde mobiltelefonerna laddas, så Christer satte sig i bilen och pluggade i dem och passade på att ta en sväng till stan. Samtidigt kollade han hur reparationsarbetet framskred.

”Jag såg flera patruller med elgubbar som jobbade på andra linjer i närheten av oss och på Vasa Elektriskas avbrottskarta försvann den ena röda ringen efter den andra”, minns Christer.

Hemma saknade han främst Internetuppkopplingen som han bland annat använder för sitt geocaching-intresse. Elisabeth blev frustrerad över att inte kunna ladda ner nya böcker från nätbiblioteket Fredrika. I stället fick de ägna sig åt icke-digitala tidsfördriv, som korsord.

”På onsdag såg jag att det lyste på andra sidan viken och började hoppas att vi också snart skulle få tillbaka elen och Internetuppkopplingen, men inget hände här. Det är en irriterande känsla att gå dag ut och dag in utan att veta när strömmen ska komma tillbaka”, säger Elisabeth.

På lördag förmiddag blev det till sist deras tur att kopplas tillbaka in i elnätet. Något stort halleluja-moment var det ändå inte.

”Nja, det hade samlats en del tvätt så jag satte i gång en maskin, men Internetuppkopplingen låg ju fortfarande nere i drygt en vecka efter att vi fått tillbaka elen”, säger Elisabeth.

Det rekordlånga elavbrottet har inte påverkat deras vanor i någon stor utsträckning.

”Sist och slutligen gick det inte någon nöd på oss, eftersom vi var väl förberedda.”

Elisabeth och Christer Kronman har en förmåga att se saker från den ljusa sidan. De konstaterar att Aapeli också förde något gott med sig.

”Tack vare stormen fick vi morgonsol! Det hade vi inte kunnat få annars, eftersom de skuggande träden och hela udden hör till ett Naturaområde.”

”Nu kommer växthuset att få många fler soltimmar än tidigare”, säger Elisabeth Kronman.