I farfars spår
Henna Rahkonens släkt har bilåkning i blodet. Henna är tredje generationen yrkesförare. Farfar Pentti Rahkonen var känd som Mejeri-Pentti.
”Faffa hade ett mjölktransportåkeri i Ullava. Han inledde sin verksamhet med att forsla mjölk redan på 1950-talet med sin Bedford, en så kallad vertikal tankbil”, berättar Henna.
Det hörde till barndomens höjdpunkter att få följa med far i mjölkbilen.
”Ändå sa min far att det inte lönade sig att ge sig in i åkeribranschen. Att det var ett hundgöra”, minns Henna.
Men den unga damen hade ett huvud för sig. Henna körde upp för långtradarkörkort redan under gymnasieloven. Bildkonsterna lockade, och en högskoleplats för grafisk design fanns tillgänglig, men åkeribranschen drog likafullt det längsta strået.
För Henna har familjeföretaget alltid varit centralt och arbetet tillsammans med far, farbror och kusiner en hederssak. Henna hade hoppats att farfar skulle ha hunnit se henne bakom ratten på en långtradare.
Bäst gillar hon fordonskombinationer, som en dragbil med två halvsläp eller en halvsläpskombination med påhängsvagn.
Typiska frakter har bestått av styckegods, sågvirke och byggelement. Ibland har hon transporterat den typ av extra breda laster som kräver beledsagning av bilar som varnar övriga trafikanter.
52 ton mjölk
En annan fordonstyp som Henna lärt känna väl är mjölkbilen, med tankar upp till 52 000 liter.
”Kör man med sådan last, måste man anpassa hastigheten vid vägkorsningar och avfarter mycket noga. Annars riskerar lasten i tanken komma i gungning för mycket. Skvalpet kan i värsta fall välta hela bilen”, säger Henna.
Vad är tjusningen i att köra ett så tungt fordon?
”Det är svårt att beskriva i ord. Jag berörs av vackra landskap under olika årstider. Solnedgångar och soluppgångar, och vibbarna av en bra låt i bakgrunden. Jag har liksom mitt arbete på ett litet kontor som rör sig fritt i landskapet”, förklarar Henna.
Ibland njuter hon vid ratten av blotta tystnaden.
”Att få vara ensam med sina egna tankar kan vara väldigt avstressande. Att släppa allt för ett tag, gå in i sin egen bubbla.”
Ibland spricker denna visserligen, som när något däck säger pang!
”Då får man lösa problemet. Jag har blivit van vid att byta däck som exploderat. Efter det femte slutade jag räkna”, skrattar Henna.
Arbets- och hjulmaskiner av olika slag, teleskoplastare, truckar och traktorer har den här kvinnan också god hand med. Henna vill inte kalla sig mekaniker, men inte heller hjälplös.
”Visst klarar sig en kvinna i den här branschen, om hon bara har rätt inställning och inte genast ger upp.”
