Studier i Tekniska Läroverket i Helsingfors ledde till elingenjörsexamen. Efter arbete bland annat i sin morfars firma Konetoimisto Vakomo tog han tjänst hos Strömberg i Vasa, sedan i Oravais Klädesfabrik, innan han i december 1964 utnämndes till chef för Elverket – sedermera Energiverket – i Jakobstad, där han stannade till pensioneringen 1994. Parallellt verkade han som driftchef i det framväxande Katternö Ab, och från 1987 till pensioneringen 1994 som Katternös vd.
Leif Ingo tog initiativ till fjärrvärmen i Jakobstad. 1973 kopplades de första fastigheterna i staden till det fjärrvärmenät som då började byggas ut. På 1980-talets etablerades ett samarbete med Schauman som innebar att spillvärmen vid bolagets Jakobstadsfabrik kunde användas i stadens fjärrvärmenät.
Under Ingos tid i tjänsten köpte Katternö (1976) elbolaget Herrfors – Katternö fick med det sina första elkunder och sin första elproduktion. Den största bolagsaffären under Ingos tid var Katternös köp av Albäck Ab 1987 och den fusion som då gjordes med Herrfors.
Ingos strävan var från första början att bolagen i Katternögruppen skulle komma på jämbördig fot med de stora nationella elbolagen. Ett viktigt steg i den riktningen var att Katternö 1992 köpte 2 procent av aktierna i Pohjolan Voima. I samband med detta kom Kalajokilaakson Sähkö på Ingos initiativ med som delägare i Katternö.
1988 gav Katternö med sin vd Ingo en miljödeklaration om att vattenkvaliteten och de allmänna miljövärdena skulle prioriteras i fråga om Esse å, och att inga nya kraftverk därför skulle byggas i ån.
Leif Ingo fick i Jakobstadspolitiken ofta agera som ingenjör, genom att förklara hur saker hängde ihop och vad som var rationellt. Till exempel i det så kallade bastukriget, som under decennier var en seg politisk fråga i Jakobstad, var hans linje att Energiverkets byggnad var olämplig som bastu. I ett uttalande förklarade han att ”det inte är energiverkets sak att hålla folk rena” och hänvisade till att idrottsgården hade bättre förutsättningar att inhysa en badinrättning.
Mellan åren 1983–1989 satt Leif Ingo i Kommunalförbundet för folkhälsoarbetet i Jakobstadsnejden och var dess första ordförande. Under hans tid utvecklade detta kommunalförbund och sjukhussektorn ett betydande samarbete.
Betydande förtroendeuppdrag hade Leif i Finlands Elverksförening och Finlands stadsförbund. Han var grundande medlem i Fincopower Oy och dess styrelseordförande 1992–1994. Övriga styrelseuppdrag hade Ingo i bland annat Albäck Ab, Perhonjoki Oy, Katternö Ab, Herrfors Ab och Pohjolan Voima.
Leif Ingo var gift med Yrsa Helena, född Harju-Jeanty, och fick med henne tre barn. De växte upp med en far som gillade att arbeta med händerna. Leif och Yrsa jobbade bra ihop om det så gällde matlagning inför större kalas, återbyggandet av hemmet i Skata eller husbilsresorna runt om i Europa. Leif Ingo ihågkoms som en ansvarsfull och anspråkslös person som stod vid sitt ord.
1931-2016
