Den aktuella energikrisen i Europa har enorma konsekvenser för ekonomin, politiken och var och en av oss. Hur gör man sammanhanget begripligt? Var finns problemets kärna och finns någon väg ut ur krisen?
En ledtråd kan vara att se till situationen i Tyskland, EU:s ekonomiska stormakt. Har man i EU-politiken inte Tyskland på sin sida, lär det vara närmast omöjligt att få igenom ett beslut, i vart fall om detta berör också Tyskland självt.
Centralt i Tysklands ekonomi är energitillförseln. Utan överkomlig tillgång till el, värme och drivmedel försvåras inte bara medborgarnas liv, utan också företagandet. På dagens globala marknad innebär höga energipriser en konstant nackdel.
Samtidigt har just Tyskland politiskt utropat sig till ledare för en radikal energiomställning, die Energiewende. Angela Merkel, förbundskansler under sexton år (2005–2021), är en nyckelperson i det med sin politik att massivt stänga ner all kärnkraft (till slutet av 2022) och all kolkraft (till 2038 eller tidigare).
I stället gick Merkel och hennes regeringar in för en enorm utbyggnad av vind- och solkraften – och som en förutsättning för denna en satsning på fossil gaskraft, med Ryssland som huvudsaklig gasleverantör. Vilket för Putin tillhandahöll ett kraftfullt vapen gentemot Europa, med kända följder.
Hur hanteras energifrågan i dagens tyska politik? Sedan december i fjol styrs landet av en koalition av socialdemokratier, gröna och liberaler (FDP) där de grönas Robert Habeck är minister för näringsliv och klimat, vilket inkluderar energisektorn.
I praktiken är Tyskland starkt splittrat i energiomställningen, och i takt med att problemen eskalerat har de skeptiska synts allt mer i medierna. Ett bra exempel på det är Sarna Röser, sedan 2018 förbundsordförande för Die Jungen Unternehmer (”Unga företagare”), en branschöverskridande intresseorganisation för landets familjeföretagare.
Nyligen gick hon i tidningen Die Welt till frontalangrepp mot Robert Habeck. Den gröne ministern och vice förbundskanslern tog sig vid krigsutbrottet i februari snabbt rollen som en krismanager för landet, säger hon. Men Habeck och hans ministerium ”med komplett ny besättning av förtrogna” har nu i ett halvt år bara dragit ut på tiden.
”Framför allt borde man inom elförsörjningen ha gjort en kompromisslös och bestämd satsning på utbudssidan, utan ideologiska skygglappar. Alla kolkraftverk och kärnkraftverk som kan komma i fråga borde hållas kvar i drift eller återföras i drift, för att öka utbudet av el, stabilisera elpriserna och minska kopplingen till det exploderande gaspriset.”
Det här har Robert Habeck blivit upplyst om och vetat hela tiden, enligt Sarna Röser, och refererar till återkommande uttalanden av honom att Tyskland inte har något elproblem.
Ett annan grundproblem ser hon i den ”ekologiska transformation” av samhället som de gröna strävar efter ”in i en science fiction-verklighet”. Detta samtidigt som energiomställningen ska genomföras under ledning av Habecks ”NGO-generaler”, det vill säga företrädare för olika miljölobbyorganisationer.
”Detta berättas som en häftig saga, om den ädle riddaren som kämpar mot det onda. Men vi befinner oss inte i en saga. Jag företräder en ung generation av familjeföretagare som bekymrar sig om sin framtid, de arbetsplatser de upprätthåller och den avindustrialisering som det här landet just nu är i färd med.”
Samma slutsats, att kärnan i det europeiska problemet finns i Tyskland, drar också den välorienterade Kjell Andersson, näringspolitisk chef för den svenska branschorganisationen Svebio, med målet att vara den ledande företrädaren för att utveckla bioenergin i ett energisystem där de olika förnybara energislagen samverkar.
Också hans organisation är på kollisionskurs med de tyska gröna politikerna, som gjort Tyskland starkt beroende av ryska fossila bränslen.
”Det är obegripligt att det tyska miljödepartementet för någon vecka sedan lade ut en text som i praktiken underkänner biobränslen, både som förnybar energi och som medel för att ersätta fossila bränslen. Departementet har i stort sett anammat alla de argument som förs fram av den biobränslekritiska miljörörelsen, och ifrågasätter klimatnyttan med att använda biobränslen.”
Denna hållning när det gäller bioenergi från skogen är ett resultat av långvarig intensiv kampanjverksamhet från så kallade miljöorganisationer, enligt Kjell Andersson.
”Man kan undra hur tyskarna tänker. Inom kort tid ska man avveckla i stor sett all baskraft i form av kärnkraft och kolkraft. En stor del har ersatts med gaskraftverk [men gasen] måste nu också avvecklas. I detta läge går den tyska regeringen ut med signaler om att kraftigt begränsa användningen av biobränslen.”
En massiv utbyggnad av variabel sol- och vindkraft kräver omfattande uppbackning av balanskraft och lagrad energi. Men med kärnkraften, kolkraften, naturgasen och biomassan ute ur spelet återstår… ingenting som klarar detta.
Den 14 september togs mått på de divergerande synsätten på bioenergin då EU-parlamentet röstade igenom ett förslag till en uppdatering av förnybarhetsdirektivet. Restprodukter från skogsavverkning – som grenar, rötter och stubbar – ska enligt förslaget inte längre få klassas som hållbara bränslen för energiproduktion.
Enligt definition hos den segrande falangen räknas dessa restprodukter som primär biomassa, som bara får användas för mer långlivade ändamål. Om detta också blir det slutliga EU-beslutet, blir konsekvenserna stora för den för Finland så viktiga kraftvärme- och fjärrvärmeproduktionen.
Som en ”kompromiss” skrevs i beslutet in en utfasningsperiod, fram till 2030, då det ska vara tillåtet att använda primär biomassa i en mängd som motsvarar ländernas genomsnittliga årsanvändning under de senaste fem åren.
Bland dem som EU-parlamentet körde över finns 517 företagsledare från 26 länder, som i maj i år i ett brev till EU-kommissionen meddelade sina argument om bioenergin. Bland undertecknarna fanns sjutton finländska företagsledare och bland dem Katternögruppens Roger Holm.1
Brevet i sammanfattning:
- Bioenergi kan ersätta gas, olja och kol i alla samhällssektorer, både el- och värmeproduktion, industrier, transportsektorn och jordbruket.
- 95 procent av den bioenergi som används i EU är inhemsk – bara 5 procent är import.
- Bioenergilösningar kan tillämpas snabbt, med känd teknik och ofta till låg kostnad. Det gäller inte minst inom småskalig uppvärmning för ersättning av eldningsolja och gas.
- Europa är världsledande inom bioenergiteknik, med mer än 800 000 sysselsatta i 50 000 företag inom EU.
- Bioenergin har hållbara lösningar som klarar EU:s hållbarhetskriterier och miljökrav, med bränslen från långsiktigt hållbart skogsbruk och jordbruk.
Men sådana argument räcker uppenbarligen inte för EU-kommissionen, kommenterar Svebios Kjell Andersson.
Som kontrast hänvisar han till att sommarens stora nordiska konferens för pelletsbranschen gav en helt annan bild av vad som just nu händer i Europa. Till exempel kommer ett par hundra tusen pelletskaminer att installeras i Frankrike och Italien i år i respektive land:
”Intresset för att ersätta gas- och oljeuppvärmning med modern pelletsuppvärmning ökar snabbt i land efter land. Kraftverk och industrier ropar efter pellets. Höga priser på fossila bränslen och utsläppsrätter parat med viljan att ersätta den ryska gasen och oljan skapar ett stort sug efter biobränslen”, säger Kjell Andersson.
Trots detta styr majoriteten i EU-maskineriet alltså åt ett annat håll. Hur det blir med det nämnda beslutet i EU-parlamentet avgörs i så kallade trilogförhandlingar, där EU-kommissionen, ministerrådet och EU-parlamentet har att samla sig om en gemensam ståndpunkt för hela direktivet.
1 Tuomo Kantola, Alva-yhtiöt, Roger Holm, Katternö Group, Jussi Lehto, Keravan Energia, Sami Markkanen, Kotkan Energia, Esa Lindholm, Kuopion Energia, Tomi Vartiamäki, L&T Biowatti, Jouni Haikarainen, Lahti Energia, Matti Lehmus, Neste, Pertti Vanhala, Oulun Energia, Vesa Hätilä, Seinäjoen Energia, Markus Tykkyläinen, Suur-Savon Sähkö, Timo Honkanen, Åbo Energi, Aku Aarva, Urban Energy Finland, Energiakaupungit ry, Stefan Damlin, Vasa Elektriska, Carita Ollikainen, Valmet, Antti Ala-Talkkari, Veljekset Ala-Talkkari
