Vi vet inte säkert hur neandertalarna såg ut. Rekonstruktionerna på museer är ofta är gjorda av skickliga konstnärer, men enligt Eirik Granqvist uttrycker de sällan djupare kunskaper om anatomi och biologi:
”Det kryllar av överidealiserade neandertalmänniskor i olika utställningar jorden runt. De är vackra som Hollywoodindianer och man kallar dem rekonstruktioner, trots att de för det mesta ingenting har att göra med neandertalmänniskornas skelett och övriga anatomi”, säger han i sin bok Äventyret människan.
Enligt Eirik Granqvist var neandertalarnas skelett massivt och kroppen grovt byggd. Skulderblad och ryggkotor hör ihop med kraftigare muskulatur än den vi har. Bröstkorgen var voluminös och gav plats åt stora lungor
Ansiktet var kilformigt utan stora kinder, med mun och näsa mycket utstående. Ögonen var stora – vilket tyder på ett utvecklat mörkerseende, ögonbrynsbågarna kraftiga och framåtskjutande. Näsan var stor och bred och gav plats för mycket mer luktnerver än hos oss, neandertalarna var även ”otroligt uppnästa”. Håret var ofta ljust eller rödaktigt och ögonen blå.
Och hjärnan – den var ofta större än hos dagens människor.
Av rekonstruktionerna på den här sidan har Eirik Granqvist gjort den stående mannen till höger (en förneandertalare) och den ljushåriga kvinnan upptill. Mannen till vänster finns på Helms Museum i Hamburg (foto Ulrich Perrey). Av individerna upptill finns kvinnan till vänster och mannen till höger på neandertalmuseet i Mettmann, Tyskland (foto Federico Gambarini respektive Ulrich Perrey), medan mannen nästlängst till vänster hör hemma på museet för förhistoria i Eyzies-de-Tayac, Frankrike (foto Pierre Andrieu).
