Karta ur studien. Från Korsnäs har tre tänkbara dragningar av kabeln över till den svenska sidan undersökts.

Kabel över Kvarken förordas

En ny likströmsförbindelse över Kvarken förordas i en gemensam studie av Fingrid och Svenska kraftnät. Det är dock skäl, anser de, att avvakta med byggprojektet tills tajmingen är rätt.

Bakgrunden är de krav på elnät och transmission som följer med de väntade förändringarna inom elanvändningen och elproduktionen. Behovet av el växer allt mer söderut i Finland och Sverige, medan elproduktionen byggs ut framför allt i norr.

En viktig faktor är de enorma vindkraftsparker som för närvarande byggs i norra Sverige och som är under planering i norra Finland och Norge. En annan faktor är Fennovoimas kommande kärnkraftverk Hanhikivi 1 i Pyhäjoki.

Dels behöver transportvägarna för elen söderut förstärkas, dels ger det en samhällsekonomisk vinst om man i länderna kan hjälpa varandra i situationer med elunderskott och el-överskott.

De finländska och svenska elnäten står sedan tidigare i förbindelse med varandra genom två växelströmsledningar norr om Bottenviken, med en tredje under byggnad, och genom två likströmskablar i den så kallade Fenno-Skan-förbindelsen. Denna går från Rihtniemi i Pyhäranta till Dannebo på den svenska sidan, en sträcka på 194 km.

I studien utvärderas för- och nackdelarna med en tredje Fenno-Skan-kabel och alternativt en ny kabel över Kvarken.

Slutsatsen är att Kvarken-alternativet ger större samhällsekonomisk nytta och även skulle förbättra elsystemets tekniska prestanda. Dock framhålls att den mesta nyttan skulle realiseras först vid den situation som prognoseras omkring 2040.

Med tanke på de osäkerheter som framtidsprognoser innebär föreslås därför att projektet får vänta tills nya studier visar vilken tajming som är bäst för den nya kabeln.

Studien bygger på att elstationen i Toby i Korsholm skulle knytas ihop med den i Hjälta i Sollefteå, en sträcka på 307 km, varav 62 på det finländska fastlandet, 100 på det svenska och 145 km över havet. Kostnaderna skulle approximativt landa på omkring 1,6 miljoner euro per km, totalt i storleksordningen 500 miljoner euro.

I sammanfattningen nämns att man i analysens slutskede identifierat en mer fördelaktig knutpunkt på den svenska sidan, Stornorrfors strax väster om Umeå.

Alla alternativ konstateras stå i potentiell konflikt med officiella miljöintressen, i Finland genom att linjen skulle komma att passera Natura 2000-områden. Enligt studien skulle 16–19 hus med fast bosättning i Korsnäs hamna inom 150 meter från ledningen. Detta bedöms dock inte hindra genomförandet.

 

I en annan studie, gjord på helnordisk basis, föreslås en gränsöverskridande förbindelse (”interconnector”) mellan norra Norge och Finland. I dag förbinds elnäten i länderna av en ledning med mycket begränsad kapacitet.

Här är argumenten bland annat den starka efterfrågan på el som väntas med nya aktiviteter i den norska oljebranschen och de nämnda planerna på utbyggnad av vindkraften. Vindförhållandena här uppe hör till de bästa i Europa.

Studien baseras på en förbindelse från Skaidi i Kvalsund kommun vid Norra ishavet över Varangerbotn över till Ivalo och ner till Pirttikoski. Här är slutsatsen att i ett följande skede undersöka effekterna av en ny förbindelse på ”moderat” nivå vad gäller sådant som samhällsekonomi, miljö och tekniska förutsättningar.

Karta ur studien

Karta ur studien. Det finländska nätet skulle från Pirttikoski ställas i förbindelse med Skaidi.
TEXT: Svenolof Karlsson