Finland importerar en stor del av sin el, i fjol 23 procent av användningen, och har inte längre kapacitet inom landet för att täcka elbehovet under de allra kallaste vinterdagarna. Livlinan är kablarna till utlandet, som gör det möjligt att importera el.
Förutsättningen är förstås att grannländerna har el att sälja. Sverige har under senare år varit en pålitlig exportör, med Ryssland som ett alternativ – med tillägget: så långt som ledningskapaciteten räcker.
Nu varnar Svenska kraftnät, Fingrids motsvarighet som systemoperatör i Sverige, för att risken för elunderskott vid köldperioder ökat betydligt i det svenska elsystemet. Detta i takt med att kärnreaktorer läggs ner, samtidigt som elförbrukningen ökar i Sverige.
Nästa reaktornedläggning, i slutet av december i år, gäller Ringhals 2, med en eleffekt på 900 megawatt. Sedan läggs Ringhals 1, med 865 megawatt effekt, ner under 2020.
Svenska kraftnäts prognos för topplasttimmen vintern 2019/2020 visar ett nationellt underskott för Sverige på 1 000 megawatt vid en normalvinter, 2 000 megawatt vid en så kallad tioårsvinter och 2 600 megawatt vid en tjugoårsvinter.
Sverige kan den kommande vintern alltså komma att periodvis vara beroende av en nettoimport av el, för att klara landets behov.
”Det är viktigt att understryka att möjligheten att importera el under timmar med hög efterfrågan i första hand beror på om det finns ett produktionsöverskott i grannländerna”, säger Svenska kraftnät i analysen.
Enligt Svenska kraftnäts prognoser ökar osäkerheten ytterligare för åren 2020–2023, som framgår av tabellerna här intill. Det hjälper inte att vindkraften är i en snabb utbyggnadsfas, då den inte är planerbar.
Frågan är med andra ord hur mycket el som Sverige i en egen bristsituation har över för att exportera till Finland. Tidvis den gångna vintern importerade Finland motsvarande 4 300 megawatt el från grannländerna.
Det kan påpekas att utgångsläget i Sverige efter Svenska kraftnäts analys har förvärrats, efter flera snabba beslut om att lägga ned kraftvärmeanläggningar, som följd av en kraftigt höjd beskattning från och med augusti. Sammantaget motsvarar de nedläggningarna 400–500 megawatt.
Nyligen kom dessutom beskedet – ännu en gång – att produktionsstarten för reaktorn Olkiluoto 3 förskjuts, från januari till juli 2020. Någon hjälp härifrån ges alltså inte den kommande vintern.
Det behöver också påpekas att Svenska kraftnäts prognoser bygger på antaganden som med nödvändighet innehåller ett mått av osäkerhet. I hur hög grad kan man räkna med att faktiskt installerad kapacitet verkligen kan användas i ett givet ögonblick? Baserat på historisk statistik ges kärnkraften under topplasttimmen en tillgänglighet på 90 procent, vattenkraften på 82 procent och vindkraften på 9 procent.
Hur ser det ut längre fram?
Fingrid har för Finlands del upphandlat en reserv på 1 300 megawatt el, som alltså finns i beredskap för att snabbt tas i bruk vid elbristsituationer.
