Gräsrotsfinansiering och ansvarsfullt företagande uppfattas ofta som moderna företeelser, som något vi fått hit från den stora världen. Men båda företeelserna finns rotade i vår lokalhistoria sedan åtminstone hundra år.
Det noterar Ulf Överfors i sin historik Ljuset från Esse – Esse Elektro-Kraft Ab 100 år, som kom ut i slutet av 2021. Han har grävt djupt i bolagets arkiv och följt bolagets historia genom protokoll från styrelsemöten och bolagsstämmor, med komplement från dagspressen och inte minst Jakobstads Tidning, senare Österbottens Tidning, som en huvudkälla.
”Under min tid som journalist på JT och ÖT följde jag kontinuerligt händelserna längs Esse å och de flesta av artiklarna om ån den tiden skrev jag faktiskt själv. Under en period på åttiotalet hade vi så gott som dagligen artiklar i tidningen om Esse å och Esse Elektro-Kraft.”
Redan i maj 1913, åtta år innan Esse Elektro-Kraft – eller EEKAB, som företaget gärna kallar sig – grundades publicerade tidningen en notis om att ett möte hade hållits på Esse sockens samlingshus i syfte att grunda ett elektricitetsbolag. Planerna rann dock ut i sanden, bland annat för att första världskriget bröt ut.
I januari 1920 tog man ny fart och bildade ett andelsbolag, Överesse Såg- Kvarn- och Elektricitetsandelsbolag, och köpte i samma veva Wärnå Kvarnfors för 30 000 mark, vilket motsvarar ungefär 12 000 euro i dagens penningvärde.
”Det var Alfred Gunell, en av de drivande personerna i inledningsskedet, som hade tagit med sig andelslagsmodellen från sina år i USA. Starten blev mycket tuff ekonomiskt, och när bolaget fick ont om pengar erbjöds Esse kommun att köpa verksamheten. Kommunledningen avböjde, vilket blev avgörande för att bolaget förblev i privat ägo, så som är fallet ännu i dag”, säger Överfors.
Efter bara några år ombildades andelslaget till ett aktiebolag, men den ständiga kampen för att få ekonomin att gå ihop fortsatte.
”Efter att vattenbristen blivit allt mer mer kännbar beslöt direktionen att med frivilliga dagsverken rensa vattenrännan från is och genom tätning av den gamla dammen försöka få vattnet att stiga”, står det att läsa i styrelsens protokoll från februari 1925.
Med tiden växte efterfrågan på el, men kostnaderna för att underhålla och bygga ut distributionen var höga och lönsamheten låg. Liksom andra elbolag under tjugotalet hade Essebolaget svårt att upprätthålla spänningen i elnätet.
”För elkonsumenterna kan tillgången på el beskrivas som svajig. Ännu i början av fyrtiotalet var storkonsumenterna tvungna att kolla tillgången på el, innan de startade sina maskiner. Sågverk fick billigare el om sågningen skedde nattetid. Även skräddaren i Esse värmde upp sitt stora skräddarjärn på natten”, berättar Ulf Överfors.
Ännu under senare delen av sextiotalet anlitade bolaget utomstående konsulter för utredningar inför utbyggnader och investeringar, men 1968 rekryterades en vd med elingenjörsexamen. Det var Holger Hemming, som skulle komma att sköta vd-posten ända till 2008, när han gick i pension och ersattes av nuvarande vd:n Ingvar Kulla.
”Holger Hemming var den första i bolaget med teknisk utbildning och var rätt person att genomdriva den modernisering som behövdes. Holger gjorde en stor insats för bolagets utveckling”, säger Ulf Överfors.
Samtidigt som Esse å fungerat som bolagets energikälla har den också varit föremål för tvister. På åttiotalet rasade debatten om vattenkraftverkens miljöpåverkan, något som fick dåvarande miljöminister Kaj Bärlund att besöka trakten. En annan långkörare är fisket i ån, en sak som aktualiserats på nytt under de senaste åren.
”Vattenrätten har också varit en brännande fråga, och där har även den långa rivaliteten mellan Esse och Lappfors gjort sig påmind. Under hela sin existens har bolaget haft att balansera mellan miljöintressen och ekonomisk lönsamhet.”
EEKAB har visat sin lokala förankring genom att stöda ett otal samhällsnyttiga verksamheter. Under de tidiga åren bjöds marthornas vävkurser på gratis el, på femtiotalet bidrog bolaget med finansiering av en bil för diakoniarbete och i modern tid har både kultur och idrott sponsrats av EEKAB. Det mest synliga exemplet i dag är Esse Elektro-Kraft Arena som står mittemot bolagets huvudkontor.
Sammanfattningsvis har bolaget under de första hundra åren kantats av både motigheter och problem, men de har övervunnits med en ”kamplysten energi”, för att citera Överfors. Han tror att bolaget står sig hundra år till.
”Många utmaningar möter i en bransch som just nu är inne i en stor omvälvning. Men Esse Elektro-Kraft är ett synnerligen solitt bolag som målmedvetet arbetar för att hålla ägandet i egen regi”, säger Ulf Överfors.
