Har vi ett behov av domedagstänkande?
Lennart: Ja, jag tror det. Man behöver inte gå till Freud för att göra en koppling att vi alla bär på ett slags dödsskräck, och att vi hanterar den på olika sätt. Man kan se domedagstänkande som en kollektiv dödsskräck. Inte bara jag utan alla mina nära och kära och alla andra kommer att gå under. Vi hittar det i alla stora religioner, domedagsscenarier verkar vara något allmänmänskligt.
De som gör alla dessa domedagsfilmer vet att de har en publik. Att kunna säga att ”det är bara film” gör att vi kan hantera saken, domedagstänkandet har alltså en djuppsykologisk förklaring.
Kan det vara genetiskt betingat?
Lennart: Jag tror inte det, men inlärda mönster behöver ju inte vara genetiska, de kan vara medfödda i våra tankestrukturer. De ligger kanske nära Jungs arketyper.
Att reducera tillvaron till biologi blir lätt farligt. Det finns en berättelse om hjärnforskaren och astronomen, som för en diskussion. Astronomen säger: ”Jag har hela mitt aktiva liv med den modernaste tekniken och moderna teleskop undersökt rymden och meteorer och månar och planeter, och vi har trängt allt längre in i rymden och ingenstans har jag hittat något spår av Gud”. Varvid hjärnforskaren säger: ”Jag förstår, hela mitt aktiva liv har jag undersökt hjärnan. Jag har dissekerat hjärnor, jag har undersökt dem på alla tänkbara sätt och jag tror jag kan de allra flesta av hjärnans skrymslen och vrån. Och kan du tänka dig, ingenstans har jag hittat en tanke.”
Det är det här med överbyggnaden som jag var inne på. Det går inte att reducera allting till biologi.
Hur ska man tolka att herrar som Barack Obama och påven skräms med sådant som att vi fått mer extremväder på grund av global uppvärmning? Det är rent nonsens och strider mot vad FN:s klimatpanel säger. Borde inte personer i deras ställning veta bättre?
Lennart: Jag har träffat påven och han är en fantastisk person. Jag tänker att han är påverkad av miljöteologin, som man jobbar mycket med också i katolska kyrkan. Jag kan inte tolka honom i klimatfrågan, men jag vet att det finns en stor oro både bland den dryga miljard medlemmar som hör till den katolska kyrkan och många andra som lyssnar på honom. Påven är ju i någon mening den viktigaste opinionsbildaren i världen, och det är tur att han är så klok. Han vill ta oron på allvar och pekar samtidigt på att vi alla har ett ansvar. Han har upprättat människorna och säger inte att vi står inför en domedag, utan vi har ett ansvar för hur vi hanterar miljöfrågor och andra frågor omkring oss.
Jag möter många av de här frågorna i energibranschen. Man ser genom sin sakkunskap att den ”medicin” som politikerna skriver ut inte fungerar. Om till exempel det viktigaste av allt är att minska koldioxidutsläppen, går det inte ihop med att stänga kärnkraftverk. Den där schizofrenin som du nämnde inledningsvis är precis vad ingenjörer ofta tvingas in i därför att omvärlden inte förstår hur naturen fungerar…
Lennart: Politikerna frågar alltid ”what’s in it for me”, de är opportunister, inte primärt sanningssökare. De hade inte hamnat där de är, om de inte varit opportunister. Ett bisarrt exempel är det ”tankeförbud” gällande kärnkraft som enligt ett riksdagsbeslut länge (1987–2006) fanns i Sverige och som innebar att man inte ens fick göra upp ritningar eller kostnadsberäkningar för kärnkraft. Det reagerar jag mot, det strider emot hela vår tradition av fritt kunskapssökande. Det här förbudet var mycket märkligt.
I förra Katternönumret beskrev tre ekologiprofessorer hur begreppet ekologi har kidnappats och ekologisk odling snarast fått karaktär av ockult rörelse. Ekologisk mat lyfts fram som extra hälsobringande trots att vetenskapen snarast visar motsatsen.
Lennart: Friskendomen och kroppsfixeringen har som sagt blivit den nya religionen. Man säljer hälsokostpreparat för miljarder, trots att de är bevisat verkningslösa, människor äter dem i alla fall i hopp om att bli lite friskare, lite vackrare och leva lite längre. Det är marknadsföring som bygger på människors svagheter…
Den tillgängliga kunskapen växer, men ändå har vi gått in i en nyvidskeplighet.
Lennart: Det är fråga om den allmänna relativismen, att alla har rätt till sin uppfattning. Då skiljer man inte på rena fakta och tolkningar och subjektiva uppfattningar, utan den mentala utgångspunkten är, som den ryska, att ”inget är sant och allt är möjligt”.
En kortare version av detta samtal återges i pappersversionen av Katternötidningen.
