Klockan 6.40 den 26 april i år skulle en 220-kilovolts frånskiljare öppnas genom en fjärrmanöver i samband med ett planerat underhållsarbete i ställverket i Hagby, norr om Stockholm.
Detta lyckades inte. Stationen indikerade felaktig information om frånskiljaren, varefter en annan frånskiljare öppnades – ett direkt avsteg från driftorder. Följden var kortslutning.
På grund av två av varandra oberoende fel – dels ett konstruktionsfel, dels ett fel i en utlösningskrets – fungerade den automatiska skyddsutrustningen i stationen i detta läge inte korrekt.
Effekten blev en alltför låg driftspänning i sju sekunder, med omfattande följder i Stockholmsregionen, bland annat stannade tunnelbanan. Av de tre kärnreaktorerna i Forsmark frånkopplades två automatiskt.
Den chock det plötsliga bortfallet av 2 130 megawatt kärnkraft innebar för elsystemet var så stor att den kunde ha släckt ner en stor del av Sverige, kanske med effekter även i Finland.
Lyckligtvis var den oanvända transmissionskapaciteten från de omkringliggande elområdena vid tillfället mycket stor, varför en storblackout kunde undvikas.
Det mest anmärkningsvärda uppdagades först i samband med Svenska kraftnäts efteranalys av skeendet. Även den tredje reaktorn i Forsmark var nämligen ”väldigt nära” en automatisk bortkoppling.
De facto kan spänningen ha legat under kraven för störningstålighet sekunderna efter att felet inträffade, enligt Svenska kraftnät.
Ifall även denna tredje reaktor hade fallit bort, hade elsystemet tappat över 3 000 megawatt effekt i ett enda slag, vilket klart överskrider de säkerhetsmarginaler som upprätthålls för elsystemets drift.
Kanske ska Sveriges elanvändare alltså tacka bristande exakthet i mätsystemen för de inte drabbades av automatisk bortkoppling i mycket stor skala.
