Sveriges stamnätsoperatör Svenska kraftnät har under senare år allt mer begränsat den överföringskapacitet som hålls öppen för elhandeln, både internt i landet och i utrikesförbindelserna.
Detta kan tyckas förvånande, eftersom elnätet hela tiden byggs ut och moderniseras. Begränsningarna är en säkerhetsåtgärd, för att säkerställa tillräckliga marginaler i elsystemet för att det inte ska bryta ihop.
En grundregel är att systemet och dess drift i varje stund måste vara utformat så att det största enskilda fel som kan inträffa kan hanteras av det övriga systemet. Det kallas för ”N-1-kriteriet”, där storleken på N motsvarar just den största elkällan i systemet.
Ett typiskt fel som kan inträffa är att en kärnreaktor stoppar oväntat eller att en importförbindelse slås ut. Om en sådan sak inträffar, fördelar sig effektflödena på nya sätt i stamnätet och nya belastningspunkter kan uppstå.
För att undvika överlaster och följdfel vid en sådan händelse måste elsystemet alltså ha tillräckligt med marginal för att klara det nya läget.
Sverige hade för 20–30 år sedan vad som förmodligen kunde kallas världens mest robusta elsystem. De fyra kärnkraftverken med sammanlagt tolv reaktorer låg geografiskt perfekt placerade i elsystemet, samtidigt som halva elproduktionen bestod av vattenkraft, som smidigt kunde regleras i takt med den varierande förbrukningen.
I dag är sex av de tolv reaktorerna nedlagda, alla i den södra delen av landet, dessutom även flera andra storkraftverk i söder. Detta har skapat en obalans i systemet som under topplast vintertid motsvarar nio kärnkraftsreaktorer.
Med andra ord behöver södra Sverige i pressade lägen kunna importera enorma mängder el. Detta klarar elsystemet inte av, om inte Svenska kraftnät går in som ett slags trafikpolis och stoppar, begränsar eller styr om elflödena – vilket i regel signifikativt driver upp priserna.
Elsystemet tål helt enkelt inte överföring av el med den kapacitet som det från början är byggt för.
Illustrationen visar hur det svenska elsystemets överföringsförmåga minskat för varje år under perioden 2016–2021.
Också för Finland har detta inneburit en negativ utveckling. Elnäten i Finland, Sverige Norge och Själland (men inte Jylland) är del i ett gemensamt synkront elsystem. Förändringar i Sverige påverkar också Finland, och vice versa.
I dagsläget klarar Sverige till exempel att ta emot bara en mycket begränsad mängd el från Finland. Ju fler svenska reaktorer som ligger nere, desto mer begränsar Svenska kraftnät elflödet från Finland.
