Ofta kände sig Tina genom sitt läsintresse som en främmande fågel i familjen. Moster Hilkka Pusa och hennes man Aulis Pusa var däremot läsande.
”Jag åkte till dem alla skollov. Satte mig på bussen i Helsingfors, bytte buss i Lahtis och sedan vidare via Heinola till St Michel. Min moster blev egentligen den som stod mig närmast under hela min uppväxt, och trakten kring Saimen blev det som verkligen känns som Finland för mig.”
Österbotten kom i stället att stå för det frireligiösa.
”Farmor hade superreligiösa åsikter om allt. Modern musik fick inte spelas. Sminka sig fick man inte. När jag som elvaåring på besök hos farmor blev väldigt sjuk kallade hon inte på en läkare, utan på sina församlingsmedlemmar. Jag låg i en säng i vardagsrummet och man började be till Gud att min sjukdom skulle försvinna.”
”Att idén blir viktigare än kärleken kan jag inte acceptera. När jag fyllt femton och kunde skriva ut mig ur kyrkan så gjorde jag det. Jag undrade vad mina föräldrar skulle säga. Då visade det sig att pappa hade gjort samma sak.”
Vid femton års ålder träffade Tina också sin första stora kärlek, Mike, under en språkresa i England.
”Han läste som jag Sartre och existentialismen och fattade först inte att jag var så mycket yngre, eftersom jag läste de böckerna. Tillsammans studerade vi feministen Germaine Greer och hemma började jag utmana framför allt min pappa med de här frågorna. Det blev häftiga diskussioner. Min syster var i jämförelse foglig och snäll, men för säkerhets skull skickades hon till mannekängskola, för att lära sig gå som en kvinna.”
Efter den här tiden bodde Tina inte mycket hemma.
”Vi flyttade 1971 till Tanzania, för att min pappa utsetts till projektledare för ett Finidaprojekt. Föräldrarna bodde i Arusha, min syster och jag gick i en nystartad internationell skola, IMS, i Moshi 60 kilometer österut.”
”Sedan fick jag ett stipendium till Charlotte, North Carolina, USA. Där fyllde jag sjutton, gick i vad som motsvarade det andra året i gymnasiet och tog körkort och amerikansk studentexamen.”
Skolgång i Tanzania och USA dög inte för rektorn på Lönkan (Nya Svenska Samskolan), när Tina återkommit till Helsingfors. Hon placerades en årskurs ner på Mirandas årskurs.
”Efter en vecka hade jag fått nog. Jag läste skollagen och hittade inget om att utbildningen utomlands inte kunde godkännas. Jag förklarade för rektorn att jag bytte till min riktiga klass. Sedan läste jag in hela gymnasiekursen under höstterminen.”
I studentexamen fick Tina bra betyg i alla ämnen utom i svenskan. Grammatikfelen var för många.
”Jag fick skriva om svenskan på hösten. Men tyckte att det var ett bra pris för att slippa ett extra år i skolan.”
Sedan blev det Stockholm och studier i matematik och dans. Tina inledde en dansförberedande utbildning och tänkte att hon skulle bli dansare.
”Så blev jag gravid. Det var inte alls planerat, jag var nitton år. Men jag hade en längtan efter barn. Jag tänkte att jaha, då fixar jag det här då. Barnets far tyckte att jag skulle göra abort. Jag sa att jag absolut inte ville tvinga ett barn på honom, men han kunde inte heller tvinga en abort på mig. Jag sa att jag skriver ’fader okänd’ och sköter det här själv.”
”Det tyckte han inte var så bra. Men i dag är det här hans enda barn och hans ögonsten i livet. Han borde ge mig en stor diamant!”
Så föddes Erika. Medan Tina väntade henne började hon läsa statistik och kulturgeografi. Följande steg var arkitektur.
”Mitt slutbetyg räckte för att bli antagen till arkitekturlinjen, frånsett att jag hade läst en timme kemi i veckan för lite. Så medan jag läste kulturgeografi och väntade Erika läste jag in kemin. Hon föddes den sista april, på kungens födelsedag. Två veckor senare tenterade jag kemin och kunde började plugga arkitektur på hösten 1976. Där ungefär började mitt vuxna liv.”
Erika var med vid föreläsningarna, ammades där av Tina och blev allas favorit.
