Väggen i Johnny Hagas arbetsrum domineras av en stor karta som han själv ritat. Den innehåller bara det väsentliga: streck i olika riktningar och vindlingar från tavlans övre högra hörn ner till dess nedre regioner – med tillägg av en massa små cirklar, pilar, siffror och mer eller mindre tydbara förkortningar. Plus ännu en viktig detalj: färgerna växlar mellan blått, rött och grönt.
Dechiffrerad beskriver kartan hur regionnäts- och stamnätsledningarna sträcker sig mellan Ylivieska i norr och Toby i söder, vem som äger dem, var de olika elstationerna finns placerade, var gamla och nya anslutningar finns inplanerade och vilken effekt de är dimensionerade för.
Precis som i ett pussel måste alla bitar passa in. De ledningar och det elsystem som Herrfors Nät ansvarar för måste rymmas inom en rad gränsvärden, anpassade till de olika typer av elektriska fenomen som påverkar elflödena och som i slutändan bestäms av naturlagarna.
Mest av allt är regionnätchefen Johnny Hagas planeringsarbete i dag relaterat till vindkraften. Var kan el från nya vindkraftsparker tas in i nätet, och hur mycket tillkommande effekt tål det?
Vad blir det av de olika projekten efter att de fått alla tillstånd på plats och har skrivit anslutningsavtal med Herrfors Nät? Kommer investeringsbeslut verkligen att fattas?
För regionnätsägarna och Fin-grid, som ansvarar för Finlands stamnät, har vindkraftsboomen förändrat perspektivet fullständigt.
”Vi behöver inte mer elproduktion för egen del i Österbotten. All den nytillkommande elen behöver därför överföras härifrån, i dagsläget framför allt söderut”, säger Johnny Haga.
Det betyder att elen måste in på de ”riksvägar” som Fingrids stamnät utgör. Men riksvägarna börjar vara maximalt trafikerade. Och elsystemet är från sin början konstruerat för att Herrforsregionen ska importera el, inte exportera den.
Vilket går tillbaka på att landskapet led av ett kroniskt elunderskott fram till den utbyggnad av produktionskapaciteten som Herrforsbolagen inledde från och med 1990-talet.
Som tidigare berättats i denna tidning har både Herrfors Nät och Fingrid satt stopp för nya anslutningar till sina nät i landskapet fram till åtminstone 2027, frånsett småskaliga anläggningar under en megawatt. Mer el ryms helt enkelt inte in i näten.
När Fingrids aktuella byggprojekt – en ny 400-kilovoltsledning mellan Jylkkä i Kalajoki och Ala-järvi, också det beskrivet tidigare – tagits i bruk kommer ny storskalig kapacitet att bli tillgänglig också för Herrfors regionnät.
”Med denna nya Fingridledning på plats frigörs kapacitet på den så kallade Strandlinjen, som bland annat passerar Ventusneva, Katternö, Jussila och Toby. Det öppnar för att vi ska kunna koppla in upp till 1 100 megawatt ny elproduktion i regionen”, säger Johnny Haga.
1 100 megawatt motsvarar effekten hos en kärnreaktor. Samtidigt är detta nästan ingenting jämfört med de havsvindkraftsparker som är under planering i Bottniska viken. Enbart den planerade vindkraftsparken Laine utanför Jakobstad projekteras för en kapacitet på 2 500–3 750 megawatt.
Att ta in sådana mängder el i elnätet på landbacken är tämligen otänkbart. Inte minst med tanke på att Laine är bara en av ett stort antal enorma havsvindkraftsparker under projektering från norddelen av Bottenhavet till syddelen av Östersjön.
”Havsvindkraften förutsätter i praktiken en koppling till vätgas. Ännu är ingen på gång med det i regionen”, konstaterar Johnny Haga.
