EU:s vision är en energimarknad som omfattar hela Europa och där el kan flöda fritt över alla gränser. Men man är långt från målet:
Överföringskapaciteten över landsgränserna och inom länderna räcker ingenstans. Ländernas regelverk fungerar inte ihop. Länderna vill skydda den egna energibranschen, ofta med argumentet att elförsörjning nationellt är strategiskt viktig. Hälften av EU:s länder har fortfarande reglerade elpriser för slutkunden.
Och inte minst har varje land förbehållit sig rätten att besluta om sin egen elmix. Till exempel månar många länder, i praktiken även Tyskland, om att kolet ska finnas kvar. Tyskland stänger ner kärnkraft, medan Storbritannien satsar stort på ny sådan. Alla länder använder varierande styrmedel för att få fram sin speciella elmix.
Bakom retoriken om en energiunion finns en mer krass ambition att försöka gå stegvis fram, så att olika regioner till att börja med bygger ihop sina elsystem. Norden är i det stjärnan i klassen.
Många har föreslagit en ny design av elmarknaden i Norden, bland annat för att säkerställa att produktionskapacitet alltid finns tillgänglig. Är det en bra idé?
Nej, säger Bettina Lemström och Asta Sihvonen-Punkka. Både talar för att hålla fast vid den nuvarande energy only-modellen, men förbättra den.
Bettina: ”När elproduktionen med ökande andel vind- och solkraft blir mindre regler- och planerbar, behöver elanvändningen bli mer flexibel och anpassa sig mer till det momentana utbudet.”
Asta: ”Marknadsmodellen bör förbättras så att den smidigare kan ta emot förnybar variabel produktion. I praktiken så att elhandeln sker närmare den faktiska tidpunkt då elen används och så att marknadsaktörerna bättre än nu kan förutse variationerna i förbrukningen.”
En förutsättning är att alla har samma marknadsdesign. Olika länder kan inte ha olika system.
Kapacitetsmekanismer (subventioner för att hålla planerbar produktionskapacitet i beredskap), som införs av olika länder, är enligt Asta och Bettina ”att möta subventioner med motsubventioner” .
Bettina nämner den kapacitetsavgift som Ryssland påförde sin elexport 2011:
”Det blev alldeles knasigt. Kapacitetsavgiften gäller vissa timmar av dygnet, då elbehovet prognoserats vara stort i Ryssland, och gör export av el till Finland olönsam för de ryska elproducenterna, även om elpriset skulle vara högre hos oss”, säger Bettina.”
Importkurvan till Finland ser därför ofta ut tvärtemot vad man marknadsmässigt skulle förvänta sig. När elpriset är som högst hos oss, är exporten från Ryssland minst. Och när vårt elpris är lågt, exporterar ryssarna ibland så mycket som ledningarna klarar.”
Bettina och Asta formulerar samma slutsats:
”Det enda hållbara är att avskaffa subventionerna. De snedvrider konkurrensen och motverkar rationella lösningar. Till exempel börjar vindkraften i dagsläget ha samma förutsättningar för lönsamhet som andra energislag.”
När kunde Finlands elmarknad realistiskt sett vara subventionsfri?
Bettina: ”Det ett politiskt beslut. I den pinfärska nationella energi- och klimatstrategin förslås fortsatt stöd för förnybar elproduktion, dock som ett teknologineutralt stöd som konkurrensutsätts och inte i form av fasta stödtariffer till utvalda energislag. Enligt strategin är målet att investeringar i framtiden görs på marknadens villkor och utan stöd.”
Borde Finland klara sin egen elförsörjning i alla lägen (utan beroende av import)?
Asta: ”Leveranssäkerhet förutsätter inte självförsörjning. Överföringskapaciteten mellan våra grannländer är stor, därför kan vi för tillfället importera en tredjedel av elbehovet vid toppförbrukningen även en kall vinterdag. Det finns dock inget större utrymme för att saker ska gå fel.”
Bettina: ”Vi får inte ta för lätt på att marknaden fixar allt. Staten måste följa läget och ständigt tillsammans med grannländerna och branschen utveckla marknaden, så att den fungerar och är effektiv. Hela idén med en gemensam elmarknad är att produktions- och nätresurserna kan utnyttjas bättre, vilket alla vinner på.”
Finlands regering hade när denna tidning gick i tryck ännu inte meddelat sin ståndpunkt till EU:s aktuella vinterpaket. Den svenska regeringen meddelar i sitt ställningstagande att det är ”viktigt med ett nationellt inflytande i frågor som har bäring på försörjningstrygghet och driftsäkerhet”.
Den svenska Energimyndighetens enhetschef för förnybar el, Gustav Ebenå, gick mera rakt på sak på en konferens nyligen: ”200 procent förnybart i Sverige [i förhållande till elbehovet] vore perfekt. Om tyskarna bara någon gång får till stånd sin kabel mellan norr och söder i landet, satan vad vi [i Sverige] skulle tjäna pengar.”
