När staten höjer skatten, får elnätsföretagen ta stöten. Seppo Tupeli och Tony Eklund tar mått på varandra.
Kasper Dalkarl

Staten tar mest av kakan

Elnätsföretagen får ofta stryk för sina avgifter, men mer än hälften är skatt.

Vad är en skälig avgift för eldistributionen till kunden? Frågan avgörs för vart och ett av Finlands 80 elnätsföretag av Energimyndigheten vart fjärde år.

Inom kort väntas Energimyndighetens beslut i saken för tillsynsperioden 2012–2015. Saken avgörs alltså i efterhand.

I princip ska beskedet inte innebära dramatik, eftersom myndigheten i sitt beslut bygger på en tydlig beräkningsmodell som meddelats elnätsföretagen i förväg och som dessa har att beakta i sin planering.

Men givetvis är det högintressant för företagen att se hur väl myndigheten verifierar deras beräkningar. Det ger ett riktmärke på effektiviteten i företaget och viktig information inför planeringen av de framtida tarifferna.

Har elnätsföretagen debiterat för mycket, måste de framöver minska sin marginal mot kunden. Har de inte debiterat fullt ut, har de rätt att öka marginalen.

Beslutet baseras på vad nätföretagen uträttat under tillsynsperioden.

”Myndigheten tittar på hur ’nätmassan’ utvecklats. Hur mycket ny kabel har lagts ned, hur många nya transformatorer har byggts, och så vidare? Sedan räknar myndigheten ut värdet på elnätet genom att tillämpa samma enhetspris på komponenterna för alla nätföretag. På detta nätvärde bestämmer myndigheten sedan den skäliga avkastningen”, säger Tony Eklund, vd för Nykarleby Kraftverk.

Han uppfattar detta som ett neutralt och i stort sett bra system, som tar sikte på långsiktighet. För att kunna jämföra bolagen likvärdigt, tillämpar myndigheten till exempel sin egen metod för att beräkna avskrivningar och tittar inte på hur elnätsföretagen valt att bokföra dem.

 

Men sedan tillkommer verkligheten. Elnätsföretagen har ett tufft krav på sig att öka driftsäkerheten i elnätet, vilket förutsätter att en mycket högre andel av elledningarna än i dag läggs i kabel under jorden, inte uppe i stolpar.

Kravet tvingar under många år framåt elnätsföretagen till stora investeringar. I fjol utgjorde dessa 850 miljoner euro, vilket motsvarade 54 procent av företagens kostnader.

De här frågorna behöver kommuniceras med kunderna, och både Tony Eklund och Seppo Tupeli, vd för Herrfors Nät, tycker att det är en pedagogisk utmaning.

”Vi har i grunden ett positivt budskap: vi säkrar kundernas elnät mot störningar och möjliggör nya tjänster i nätet. Men samtidigt ingår i budskapet att kostnaderna i slutändan återfaller på kunden”, säger Seppo Tupeli.

Det pedagogiska uppdraget försvåras av att 53 procent av elnätsfakturan utgörs av skatt, enligt senaste statistik. Dels elskatt, dels moms – momsen läggs också på elskatten (skatt på skatt, alltså). Skatterna har med åren visat en obrutet ökande trend.

En kostnad som elnätsföretagen inte heller kan påverka är avgiften till Fingrid, för nyttjande av det rikstäckande elnätet. Avgiften har höjts kraftigt i takt med den pågående energiomställningen.

”Betalningarna för stamnäten står i dag för 20 procent av Nykarleby Kraftverks elnätsomsättning, en lika stor post som våra lönekostnader för elnätet”, säger Tony Eklund.