Ögonblicksbild en vardag med milt väder i januari i år. Finlands elbehov är omkring 11 500 MW. 2 452 MW importeras och 353 MW exporteras.

Sveriges sak är vår

Finlands är i sin elförsörjning i dag beroende av grannländerna. Kan vi lita på att Sverige och Ryssland ska förse oss med el?

I motsats till grannländerna förlitar sig Finland i dag i sin elförsörjning på import. Vi klarar oss vid högförbrukning inte på egen hand. Detta har skett efter att en rad kraftverk har stängts av lönsamhets- och åldersskäl utan att ersättas av nya.

Sverige och Norge har som kontrast byggt ut sin elproduktion kraftigt och har ett närmast konstant elöverskott.

Eftersom grannländernas överutbud pressar ner elpriset på hela den nordiska marknaden, får de finländska konsumenterna billigare el än om allt skulle produceras i hemlandet. Och eftersom grannländernas elöverskott är resultat av subventioner, är det alltså så att grannländernas medborgare subventionerar Finlands elkonsumenter.

Detta kan ju vara bra så långt. Men vilka är konsekvenserna i övrigt?

 

Den anknytande frågan är hur väl elproduktionen kan styras efter det ständigt varierande behovet. Elen måste produceras samtidigt som den används. Marginalen för att elsystemet inte ska haverera handlar om sekunder.

Bara två typer av elproduktion klarar att följsamt anpassas efter elförbrukningen: vattenkraft och gasturbiner. Kärnkraft och kolkraft producerar stabilt, man vet vad man får, men dessa två produktionsmetoder är olämpliga för reglering. Vindkraft och solkraft beror helt på vädret.

Med andra ord går det i planeringen inte att lita på vindkraft och solkraft. Ju större andel av elproduktionen som är väderberoende, desto större blir behovet av kompletterande kraftproduktion som är väderoberoende.

 

Det är framför allt därför som Sveriges sak har blivit vår. Den dag Sverige och andra grannländer inte har mer väderoberoende produktionskapacitet än för det egna landets behov, kommer tillfällen att uppstå när överskottsel inte finns tillgänglig. Kommer Sverige då att släcka ner det egna landet för att Finland ska få el?

Frågan aktualiseras av att Sverige är i färd med att ersätta kärnkraft med förnybar el, framför allt vindkraft. Enligt politikerbeslut ska Sverige (räknat från och med 2003) till 2030 bygga 48 nya TWh (terawattimmar) sådan el på årsbasis genom det subventionerade elcertifikatsystemet.

Men vem kommer att vilja ha denna enorma mängd ny el? I Sverige har elanvändningen inte ökat sedan 2008, den enda kund som köpt svensk överskottsel i större skala är Finland.

 

Mot bakgrund av elöverskottet tog de svenska kärnkraftsägarna 2015 beslutet att till 2020 stänga ner fyra av Sveriges reaktorer, trots att dessa nyss uppgraderats för miljarder. Med nedläggningen försvinner 2 860 megawatt väderoberoende produktionskapacitet, vilket motsvarar omkring 20 TWh el per år.

Nettoöverskottet av el minskar därmed, men är fortfarande stort. Produktionsmarginalerna för väderoberoende el minskar däremot kraftigt.

Svenska kraftnät bedömer att Sverige även efter 2020 normalt ska klara den egna elproduktionen själv, också vid vinterhögtryck med kyla och stiltje. Men Finlands behov ingår inte i den ekvationen.

Vad händer om en eller flera stora produktionsenheter i det läget dessutom oplanerat måste stoppas?

Den tredje Olkiluotoreaktorn kan förväntas förbättra läget för Finland efter 2018. Men denna räcker inte på långa vägar till, om Finland vill kunna klara sin elproduktion själv.

 

 

Om all produktionskapacitet i Finland används samtidigt, kan Finland i dag producera omkring 11 600 megawatt el. Till detta kommer 300 megawatt som Fingrid håller i reserv. Toppförbrukningen i fjol var 15 105 megawatt. Den 5 januari i år var förbrukningstoppen i Finland 14 300 megawatt, som mest stod importen den dagen för 4 750 megawatt. Teoretiskt kan Finland som mest importera 5 100 megawatt el.
TEXT: Svenolof Karlsson