Tre snurrande rotorblad reser sig över trädtopparna. Den första vindmöllan vid mossen Hankila, cirka 20 kilometer söder om Haapavesi, producerar redan el, och under vårvintern kommer det att få sällskap av sju vindmöllor till av samma modell.
På marknivå är vinden måttlig denna torsdagsförmiddag i januari, men det internationella projektteamet från leverantören ägnar sig åt administrativa uppgifter i barackerna i väntan på lugnare vindar på högre höjder.
”I övermorgon, på lördag, ser det ut att bli goda förhållanden för lyft- och installationsarbeten”, säger platschefen med ett namn som klingar polskt. Höstens och vinterns blåsiga förhållanden har bidragit till att projektet dragit ut på tiden.
”Vårt dilemma som vindkraftsoperatör är att vi vill ha vind för de kraftverk som producerar el, samtidigt som vind också försvårar arbetet med att resa och installera vindmöllorna”, förklarar Tuomas Ylimaula, vindkraftsdirektör på Puhuri.
I juli 2019 fattade Puhuri investeringsbeslutet för Hankila och systerprojektet Parha i Pyhäjoki, strax därefter inleddes markarbeten. Parhaprojektet har kommit lite längre än det i Hankila och har redan tre av tio vindmöllor i drift.
Närmast i tur står sedan Kaukanen vindkraftspark i Kannus (8 möllor) och Keso i Haapavesi (7 möllor), där markarbeten inletts. De friska vindarna och de höga elpriserna har gett god lönsamhet för de vindkraftverk som är i drift.
”Vintern är egentligen en bra säsong för vindkraftsproduktion. Luften är tät och vindarna ofta gynnsamma. Nedisning kan visserligen orsaka problem”, säger Tuomas Ylimaula.
Puhuri är en av landets största aktörer inom vindkraft och kommer, när Hankila och Parha tagits helt i drift, att sköta driften av 42 vindmöllor från Fredrikshamn i söder till Brahestad i norr. 28 av dessa ägs av Puhuri, de övriga fjorton har andra ägare.
För närvarande har Puhuri planer i olika faser som, om de förverkligas, skulle innebära ytterligare uppemot 250 vindmöllor.
”I Finland och i många andra länder planeras och byggs nu ett stort antal vindkraftsparker. Under resten av 2020-talet kommer vi att se en fortsatt stark tillväxt inom vindkraft”, säger Tuomas Ylimaula.
Vindkraftverken har inte bara vuxit i antal utan även på höjden och i effekt.
”När jag kom till bolaget 2012, höll vår första vindkraftspark Ristiveto på att förverkligas. Då hade marknadens stora vindmöllor en installerad effekt på 2,3 MW. Sedan kom en generation med 3,3 MW och nu installerar vi turbiner på 5,6 MW eller 6,0 MW. Det har inneburit en enorm tillväxt i elproduktion.”
För att matcha arbetsbördan i projekten har Puhuris personalstyrka vuxit under samma period från fyra till sexton anställda. Med åren har även vindkraftstekniken blivit pålitligare.
”Visst finns ännu utvecklingsmöjligheter, men helt klart har underhållsbehovet och störningarna minskat. Med regelbunden service sköter möllorna sig nu ganska bra själva.”
I de vindparker som Puhuri driver finns turbiner från Siemens, Vestas och Hyundai. Enligt Ylimaula håller de olika tillverkarna en relativt jämn kvalitet.
Puhuri
• ägs av Katternö Kraft till 45,45 %. Övriga ägare är Suomen Voima, Valkeakosken Energia och Ålands Elandelslag.
• äger och driver vindkraftsparkerna Kopsa II i Brahestad (10 möllor), Hankila i Haapavesi (8) och Parha i Pyhäjoki (10). Sammanlagd installerad effekt är 133,8 MW.
• sköter dessutom driften av vindkraftsparkerna Ristiveto i Merijärvi (6), Pyhänkoski i Pyhäjoki–Merijärvi (4) och Mäke-
länkangas, Fredrikshamn (4).
Teknikutvecklingen har även möjliggjort högre vindkraftstorn. Eftersom vinden generellt är starkare på högre höjd, har det därför blivit intressant med elproduktion även långt inne i landet. Ännu på 2010-talet var det främst kusttrakterna, med gynnsamma vindförhållanden på lägre höjd, som attraherade.
Haapavesitrakten, cirka 80 kilometer från kusten, är ett givet exempel på detta med de nämnda vindkraftsparkerna Hankila och Keso och även ett projekt Piipsa, med 39 vindmöllor, på gränsen mellan Haapavesi och Kärsämäki.
”Piipsa är en gammal torvtäkt, alltså en lågt belägen plats, men tack vare höga torn och effektiv teknik har lönsamhetskalkylerna visat att det är en investering värd att satsa på”, berättar Tuomas Ylimaula.
Det faktum att en enskild vindpark numera genererar stora mängder el gör att avståndet till stamnätet inte är lika avgörande som tidigare.
”För några år sedan var närheten till stamnät något av en förutsättning, men nu beräknar man att investeringen blir lönsam även om man måste dra elkablar en längre sträcka.”
Med vindkraft som en förnybar energiform har fossila energikällor delvis kunnat ersättas. Ändå föranleder vindkraftsanläggningar negativa reaktioner hos många lokalt boende. Projekt drar ofta ut på tiden i väntan på att rättsmyndigheterna ska behandla besvär.
”Det är fortfarande en lång process att genomföra en vindparkssatsning, men positivt är att kommunernas markanvändningsplanering och projektledning utvecklats. Och genom att vi börjat kunna utnyttja vindar på högre höjder har det blivit lättare att hitta bra vindkraftslägen på långt avstånd från bosättning”, säger Tuomas Ylimaula.
