Billiga elens tid är förbi

Aldrig har elpriserna engagerat så många som nu, och de olika bolagen inom Katternögruppen har närmast dränkts i frågor från oroliga kunder.

Anledningen kan inte ha undgått någon. Hösten 2021 började elpriset stiga kraftigt, och med Rysslands anfallskrig mot Ukraina sköt det ytterligare i höjden.

Roger Holm beskriver den livliga diskussionen om energifrågorna som välkommen och nödvändig.

”Nu lyfter media fram frågor som branschen redan diskuterat i mer än fem år. Då media vaknar, är även politikerna tvungna att vakna.”

Emellanåt går diskussionen på övervarv. I ett skede skulle alla medier ha artiklar nästan varje dag om den kommande vinters elransonering, säger Roger Holm.

”Jag förklarade ett antal gånger för journalister att ifall Olkiluoto 3:ans kvarvarande testperiod går enligt plan, har Finland i vinter 300 megawatt mer planerbar produktionskapacitet än de senaste fem vintrarna, trots att importen från Ryssland är borta.”

”Därtill kommer 1 500 megawatt ny vindkapacitet som byggs ut bara i år. Med det borde risken för elransonering var mindre kommande vinter än på många år.”

Riskfritt är det ändå inte. Ifall den nya Olkiluotoreaktorn får problem, minskas produktionskapaciteten med betydande 1 600 megawatt. Och med bortfallet av importen från Ryssland saknas ytterligare 1 300 megawatt, som Finland tidigare kunnat räkna med.

”I ett sådant läge blir det en central fråga hur mycket vindkraften för ögonblicket levererar. Som vi sett producerar vindkraften ibland nästan ingenting”, säger Roger Holm.

Stamnätsoperatören Fingrids egna anläggningar kan träda till i kritiska skeden, med 1 200 megawatt i anläggningar spridda över landet.

”Hittills har Fingrids egen elproduktion inte behövt tas i drift vid effekttopparna vintertid, bara under enstaka timmar då något större kraftverk fallit från nätet. Och effektreserven har aldrig aktiverats i Finland i modern tid”, konstaterar Roger Holm.

På annan plats i tidningen nämns att Fingrid den kommande vintern avstår från att handla upp en effektreserv, och att Fortum i stället aktiverar sitt kraftverk i Meri-Pori på 560 megawatt.

Ett större problem sett ur samhällsekonomisk synvinkel är enligt Roger Holm effekterna av ett extremt högt marknadspris på el.

”Under 2021 var priset på elbörsen i genomsnitt 72 euro/MWh i Finland. Jag menar att det är vad elen egentligen borde ha kostat de senaste fem åren, för att motsvara det långsiktiga kostnadsläget”, säger Roger Holm.

”Medelpriset under åren 2015–2020 var 35,5 euro. Det var ohållbart lågt, men något som marknaden tyvärr hade börjat ta för givet. Nu får marknaden vänja sig vid en hållbar normal nivå i intervallet 50–120 euro/MWh.”

Medelpriset under första halvåret 2022 var 104 euro/MWh, vilket enligt Roger Holm på inget sätt är dramatiskt dyrt.

”Ska det finnas incitament för att bygga ny planerbar effekt, måste priset förmodligen ligga över 100 euro/MWh, det må sedan gälla kärnkraft eller vindkraft avsedd att bygga vätgaslager.”

Som utvecklingen ser ut tror Roger Holm att allt fler kunder kommer att övergå till spotbaserat elpris.

”Med nuvarande marknad ger ett rörligt elpris en bra chans att få ned nivån på elräkningen genom att anpassa elanvändningen. Särskilt för dem som har eluppvärmda hus, värmepumpar, elbilar och anläggningar som drar mycket el.”

”Många av dessa kan i dag väsentligt minska elräkningen, kanske med hälften, om de kan koncentrera sin elanvändning till de timmar när elen är billig. Oftast är det på natten, så i praktiken krävs elektronik som följer hur elpriset förändras och styr elanvändningen utgående från det.”

De enskilda bolagen i Katternö-gruppen informerar närmare om sina priser på sina hemsidor och i övriga kommunikationskanaler. Priserna och villkoren för kunderna varierar mellan bolagen. Bäst förutsättningar har de elbolag som har tillgång till egen elproduktion och alltså kan hålla nere sina eluppköp från elbörsen.

”I ganska många år har delar av våra egna produktionsanläggningar varit en belastning, då det nedpressade elpriset gjort dem olönsamma. Nu är läget tvärtom. I kraft av en stor egen produktion försöker vi i Herrfors ta våra privata elkunder genom vintern utan att någon ofrivilligt ska behöva utsättas för skyhöga marknadspriser”, säger Roger Holm.

I Nykarleby klarar stadens vattenkraftverk att förse kraftverkets kunder med 15–20 procent av det totala elbehovet. Den övriga delen av elkraften härstammar från tiotals olika delägda kraftverk runtom i landet eller köps på elbörsen.

Ett viktigt kraftverk, som numera ägs av Herrfors tillsammans med UPM, är i dagsläget Alholmens Krafts AK2 i Jakobstad, en gång världens största kraftverk för biomassa. På dagens elprisnivå är det i mer eller mindre kontinuerlig drift.