Cancerns svurna fiende

Tävlingsinstinkt

Tävlingsinstinkten hos Robert Andtbacka tändes redan under junioråren i rinken i Kronoby, när han spelade ishockey med IK Kronan. Samarbetsviljan var på den tiden ännu inte fullt lika utvecklad.

”Tränaren tyckte att jag passade bäst på bänken, för någon måste ju också hålla den varm. Bästa vännen Mats hade bra klubbteknik, men enligt tränaren saknade han fart på isen, så vi hade alla våra brister”, skrattar Andtbacka.

Han åkte över Atlanten första gången som 17-åring för att studera och han återvände till Nordamerika direkt efter sin militärtjänstgöring i Dragsvik.

”Tiden i Vancouver Island gav mig en ny bild av världen och den lockade mig tillbaka. Jag var intresserad av många ämnen och visste inte exakt vad jag ville börja arbeta med.”

Hockeykarriären fick en nytändning med lite mindre bänkvärmande under studietiden i ishockeymetropolen Montreal, där han spelade i ett lag på universitetet.

”Min fru, som då var min flickvän, ville snart inte komma och se på när jag spelade matcher. Hon förundrade sig över min fullständiga personlighetsförvandling varje gång jag tog på mig skridskorna. Jag förklarade att jag egentligen är en snäll person, förutom när jag spelar ishockey.”

Lyckligtvis kunde han styra in sina talanger till andra områden, där han gör mer nytta för mänskligheten.

 

Engagemang att hjälpa

Efter en universitetsexamen i biokemi från McGill University i Montreal fortsatte Robert Andtbacka med laboratorieforskning. Han kände ändå en dragning till läkaryrket, fortsatte studera och specialiserade sig inom kirurgi. Engagemanget att hjälpa patienter och kunna bidra till att lösa cancerns gåtor gjorde att han sökte sig vidare till MD Anderson Cancer Center i Texas.

Efter tre år i Texas drog han vidare till sin nuvarande arbetsplats Huntsman Cancer Institute. Då, för tio år sedan, var immunterapi ännu i experimentstadiet.

”Cancerproblemen har alltid intresserat mig, och det kändes mer lockande att arbeta med att utveckla en ny behandlingsmetod i stället för att anamma sådana som redan fanns.”

Han såg också en utmaning i att hitta botemedel mot den snabbast växande formen av cancer, melanom.

”Det är en livsstilssjukdom som ökat explosionsartat sedan 1960-talet, när solkulturen slog igenom i västvärlden. Det kan ta tiotals år att utveckla melanom och vi kommer tyvärr att se många nya fall inom de närmaste åren.”

Andtbackas hemort Salt Lake City ligger illa till i den nationella melanomstatistiken. Han förklarar den ökande frekvensen med att staden ligger på 1 800 meters höjd över havet, en stor andel av befolkningen är ljushyad och många tillbringar en stor del av sin fritid utomhus.

”Vår familj gillar också att gå ut i naturen, åka skidor och utöva olika utomhusaktiviteter, men vi är noga med att alltid ta på skyddande kläder och solkrämer. Det borde alla göra för sin egen hälsas skull”, säger Robert Andtbacka.

TEXT: Johan Svenlin BILDER: Jan Sandvik