Viktor Berglund är utbildad elmontör, och till hösten ska han studera vidare till ingenjör.
Eva-Stina Kjellman

”Elektriker är mitt drömyrke”

Viktor Berglund tar ett vant grepp om kablarna och börjar koppla in dem i skåpet, en efter en. Vi träffas på det nya bostadsområdet Lillhaga i Lepplax, där han och hans kollegor jobbar med anslutningar till vägbelysningen och till de nya bostadstomterna som växer fram här.

”Det bästa med det här jobbet är att jag får vara utomhus. När jag studerade på Optima hade jag en praktikperiod på ett annat företag där allt skedde inne i fabriken, men det var inte min grej.”

Viktor Berglund är född 2002 och blev precis civil efter militärtjänstgöringen. Till hösten väntar ingenjörsstudier i elteknik vid yrkeshögskolan Novia i Vasa, och fram tills dess arbetar han som montör på Kronoby Elverk.

”Jag var här första gången på prao redan i högstadiet, och sedan dess har det blivit både praktik och sommarjobb. Jag vet inte varifrån det kommit, men jag har alltid vetat att jag vill bli elektriker.”

Som elmontör vet du inte alltid vad du ska göra följande dag. Varje morgon samlas hela gänget på kontoret och dagens uppgifter delas ut. Viktor tycker om variationen.

”Det här projektet är lite större, så nu vet jag att vi ska vara här ett tag, men annars är det alltid lika spännande att se var man hamnar. Tidigare i vinter var jag till exempel utkommenderad till industriområdet intill riksåttan för att lägga ner högspänningskablar.”

”Ett annat roligt jobb var när vi fixade vägbelysningen i Kronoby centrum. Vi har länge funderat varför så många lampor går sönder, men det fanns en enkel förklaring: Matningen var 150 watt, medan lamporna var 100 watt. Inte så konstigt att de brann upp.”

 

Att vara utomhus hela dagen är ganska tröttsamt, och Viktor säger att han ofta tar en tupplur när han kommer hem. Resten av fritiden tillbringar han gärna i gymmet, med kompisar eller med att fixa något på bilen.

”Just nu trivs jag bra i Kronoby, och det är inte alls omöjligt att jag flyttar tillbaka hit efter studierna. Vissa av mina kolleger börjar närma sig pensionsåldern, så jag tror att det kan finnas goda möjligheter att få arbete.”

Medan vi pratat har kollegan hämtat några extra rör i lagret, och nu är det dags att slutföra kopplingsarbetet. Vägbelysningsskåpet är redan klart, och Viktor har några kablar kvar i det andra större skåpet som ska förse de nya husen med el.

”Matningen kommer från en transformator en bit bort, och följande anslutning ska finnas i nästa vägkorsning”, säger han och tar på sig handskarna.

Som ny i branschen får du inte jobba självständigt, så just nu har Viktor alltid sällskap av en erfaren montör. Men redan till sommaren är det hans tur att få agera mentor.

”Men det är sällan någon är helt ensam, vi jobbar oftast i par”, säger han.

TEXT: Sonja Finholm