Höga energipriser – för el, värme och drivmedel – kombinerat med minskat stöd till lantbruket har väckt folklig ilska i många europeiska länder, inklusive det normalt rätt konfliktundvikande Tyskland,
Den tyska regeringens mål för elens del – elen utgör ungefär en sjättedel av den totala tyska energianvändningen – är att genom förnybar energi, flexibilitet och lagring nå utsläppsfrihet till 2035.
Dilemmat är att omställningen hittills gått så långsamt. Trots enorma förnybarhetssatsningar under tjugo år har andelen fossilel bara minskat från 65 till 50 procent – och nu ska resan från 50 till 0 procent alltså klaras på tolv år.
Liksom i Finland är ett problem att vind- och solkraften inte kan kommenderas fram. Eftersom Tyskland under de senaste tolv åren avvecklat alla sina sjutton återstående kärnkraftverk har den planerbara elproduktionen huvudsakligen fått ske i kol- eller gaskraftverk.
Sammanlagt producerade Tysklands 88 stenkolskraftverk och 47 brunkolskraftverk i fjol 26 procent av Tysklands el. Enbart brunkolskraftverken förbrukade under 2023 över 90 miljoner ton brunkol, vilket motsvarar över 10 000 ton i timmen året runt.
Tysklands gröna minister för näringsliv och klimat Robert Habeck tvekar ändå inte om att hans land ska bli utsläppsfritt i enlighet med målen – genom en omfattande elektrifiering av fordonsflottan, övergång till värmepumpar, vätgaslösningar, med mera. Vilket alltså kräver ännu mycket mer el än hittills.
Energianalytikern Florian Haslauer visar i en studie, Zukunft des deutschen Strommarktes (Framtiden för den tyska elmarknaden) på proportionerna i utmaningen i ett scenario där elektrifieringsprojekten utsträcks till 2040.
Från en elproduktion i Tyskland 2022 på 571 TWh, varav 254 TWh var förnybar, ökar behovet av el genom elektrifieringen till ungefär 940 TWh år 2040. Som jämförelse var Finlands totala elanvändning i fjol 80 TWh.
På sjutton år behöver Tyskland alltså få upp sin produktion av förnybar el med närmare 700 TWh. Det motsvarar en produktionsökning av förnybar el med 40 TWh sjutton år i rad. Lika mycket ny el varje år som tre kärnkraftverk av Olkiluoto 3:s storlek producerar.
Parallellt behöver elsystemet byggas ut i en aldrig tidigare skådad takt för att kunna ta hand om den tillkommande elen.
Den tyska energianalytikern Staffan Reveman hör till dem som betvivlar realismen i detta.
”Tyvärr förs det nästan inga sakliga diskussioner längre. I Tyskland väntar vi på en esoterisk lösning. Jag är överraskad att ett land som Tyskland med så många duktiga och flitiga ingenjörer fattar besluten emotionellt och inte rationellt”, säger han i en intervju.
Den tyska regeringen håller fast vid sina planer. En ”kraftverksstrategi” aviserades i augusti i fjol. I början av februari presenterades ett ”koncept-dokument” för strategin.
Till den kommande sommaren utlovas konkret information som ska övertyga investerare om att gå in med de hundratals miljarder euro, som lär behövas för den fortsatta omställningsresan.
