Hur såg läget ut under årets första vecka, då temperaturerna varje dag åtminstone någonstans i Österbotten var nere på -30 grader?
Med facit i hand vet vi att allt gick bra. Men det fanns inte utrymme för några stora störningar. Vad hade till exempel hänt om Olkiluoto 3, vårt största kraftverk på 1 600 MW, plötsligt hade kopplats bort från nätet? Så som oplanerat skedde flera gånger under fjolåret.
Som Fingrids statistik nedan visar var elanvändningen som störst, 15 083 MW, den 3 januari klockan 18.28. Av detta produceras 12 132 MW på hemmaplan, medan 2 951 MW importerades. Importkapaciteten låg inte på maximum, men nära.
Fingrid gick upp i höjd beredskap och var tydligt i sin information: läget beskrevs som ”synnerligen känsligt” för störningar. Två dagar i följd vädjade Fingrid till allmänheten att försöka begränsa sin elanvändning, särskilt under de timmar då elanvändningen normalt är på topp, kl. 8–10 och 17–22.
Detta, tillsammans med det extremt höga elpriset, fick också effekt genom en sänkt elförbrukning på uppskattningsvis 1 000 MW.
Finland klarade alltså läget tack vare god beredskap, respekt hos medborgarna för lägets allvar och också ett mått av god tur. En incident, som hade satt i gång en kedjereaktion – inte ovanligt när oförutsedda saker inträffar – skulle under den extrema kölden ha kunnat få mycket allvarliga följder.
Vilka slutsatser kan dras av detta?
En är att Finlands goda tur faktiskt till en del berodde på vädergudarna, nämligen genom att vindkraften under den kritiska januariveckan producerade oväntat mycket el, i genomsnitt på nivån 1 500 MW, närmare 25 procent av den installerade effekten.
Detta översteg betydligt den schablon för vindkraftsproduktionen vintertid (baserad på väderstatistik) som Fingrid använder i sina modellberäkningar, nämligen 6 procent. Det vanliga vid långvariga högtryck som ger kallt vinterväder är att det blåser bara lite eller inte alls.
En annan slutsats är att Finland i ett läge som detta i mycket hög grad är beroende av Sverige. Även Estland kan bistå till en del, men man ska ha klart för sig att det i vanliga fall är Estland som importerar el från Finland.
Om Sverige och Estland själva är i ett läge med elbrist, kan Finland räkna med att få betala ett mycket högt pris för att de ska skicka den el de själva importerat vidare till oss.
I kort sammanfattning är några av Finlands alternativ:
- Bygga ut mer planerbar kraftproduktion.
- Kraftfullt öka förbrukarflexibiliteten, det vill säga elanvändarnas möjligheter och vilja att anpassa sin elanvändning utgående från elproduktionen och elpriset.
- Ställa krav på elproducenterna att de ska bidra med stödtjänster i den balansering av elsystemet som Fingrid och Svenska kraftnät ansvarar för.
- Förändra designen av elmarknaden, till exempel hur el och tillgänglig effekt (planerbar kapacitet för att producera el) prissätts. Problemet är att nationella särregler inte är förenliga med det som är tänkt att vara en internationell marknad.
