Vad är en skälig avgift för eldistributionen till kunden? Frågan avgörs för vart och ett av Finlands 80 elnätsföretag av Energimyndigheten vart fjärde år.
Inom kort väntas Energimyndighetens beslut i saken för tillsynsperioden 2012–2015. Saken avgörs alltså i efterhand.
I princip ska beskedet inte innebära dramatik, eftersom myndigheten i sitt beslut bygger på en tydlig beräkningsmodell som meddelats elnätsföretagen i förväg och som dessa har att beakta i sin planering.
Men givetvis är det högintressant för företagen att se hur väl myndigheten verifierar deras beräkningar. Det ger ett riktmärke på effektiviteten i företaget och viktig information inför planeringen av de framtida tarifferna.
Har elnätsföretagen debiterat för mycket, måste de framöver minska sin marginal mot kunden. Har de inte debiterat fullt ut, har de rätt att öka marginalen.
Beslutet baseras på vad nätföretagen uträttat under tillsynsperioden.
”Myndigheten tittar på hur ’nätmassan’ utvecklats. Hur mycket ny kabel har lagts ned, hur många nya transformatorer har byggts, och så vidare? Sedan räknar myndigheten ut värdet på elnätet genom att tillämpa samma enhetspris på komponenterna för alla nätföretag. På detta nätvärde bestämmer myndigheten sedan den skäliga avkastningen”, säger Tony Eklund, vd för Nykarleby Kraftverk.
Han uppfattar detta som ett neutralt och i stort sett bra system, som tar sikte på långsiktighet. För att kunna jämföra bolagen likvärdigt, tillämpar myndigheten till exempel sin egen metod för att beräkna avskrivningar och tittar inte på hur elnätsföretagen valt att bokföra dem.
Men sedan tillkommer verkligheten. Elnätsföretagen har ett tufft krav på sig att öka driftsäkerheten i elnätet, vilket förutsätter att en mycket högre andel av elledningarna än i dag läggs i kabel under jorden, inte uppe i stolpar.
Kravet tvingar under många år framåt elnätsföretagen till stora investeringar. I fjol utgjorde dessa 850 miljoner euro, vilket motsvarade 54 procent av företagens kostnader.
De här frågorna behöver kommuniceras med kunderna, och både Tony Eklund och Seppo Tupeli, vd för Herrfors Nät, tycker att det är en pedagogisk utmaning.
”Vi har i grunden ett positivt budskap: vi säkrar kundernas elnät mot störningar och möjliggör nya tjänster i nätet. Men samtidigt ingår i budskapet att kostnaderna i slutändan återfaller på kunden”, säger Seppo Tupeli.
Det pedagogiska uppdraget försvåras av att 53 procent av elnätsfakturan utgörs av skatt, enligt senaste statistik. Dels elskatt, dels moms – momsen läggs också på elskatten (skatt på skatt, alltså). Skatterna har med åren visat en obrutet ökande trend.
En kostnad som elnätsföretagen inte heller kan påverka är avgiften till Fingrid, för nyttjande av det rikstäckande elnätet. Avgiften har höjts kraftigt i takt med den pågående energiomställningen.
”Betalningarna för stamnäten står i dag för 20 procent av Nykarleby Kraftverks elnätsomsättning, en lika stor post som våra lönekostnader för elnätet”, säger Tony Eklund.
Tar elnätsföretagen ut överpriser? Energimyndighetens egna dokument ger detaljerat besked.
Från och med 2005, då systemet togs i bruk, har myndigheten på det kalkylerade nätvärdet räknat med avkastningsprocenter som genom åren varierat över en skala på 3,03–5,01 procent, räknat som realvärde efter skatt.
Utjämnat över de olika tillsynsperioderna var den tillåtna avkastningen 4,27 procent under perioden 2005–2007, 4,37 procent under 2008–2011 och 3,48 procent under 2012–2015. Preliminärt räknar myndigheten med 4,57 procent för 2016–2019.
Den tillåtna avkastningsprocenten var alltså markant lägre under den tillsynsperiod vars beslut nu inväntas. Att så är fallet tillskrivs främst det extremt låga ränteläge som ingen hade väntat sig.
Detta återspeglas i Energimyndigheten preliminära besked att elnätsföregen under 2012–2015 sammantaget överdebiterat sina kunder med omkring 300 miljoner euro.
Under perioden 2008–2011 underdebiterades kunderna i Finland med 314 miljoner euro.
Regeln är att ett elnätsföretag inte får hamna i ett skuldförhållande till sina kunder när resultatet (= de siffror som ges i Energimyndighetens beslut) av de två senaste tillsynsperioderna sammanräknas.
I Nykarleby Kraftverks fall tyder Energimyndighetens preliminära besked på att bolaget överdebiterat sina kunder med omkring 100 000 euro/år under perioden 2012–2015. Under 2008–2011 låg debiteringen däremot under den tillåtna nivån med omkring 200 000 euro/år.
”Eftersom myndighetsövervakningen beaktar två perioder, har vi över en åttaårsperiod underdebiterat med omkring 100 000 euro/år”, säger Tony Eklund.
Sett till tarifferna ligger Nykarleby Kraftverk i dag kring landsmedeltalet.
”Vi har i Nykarleby höjt elnätsavgiften från nyår med omkring 4 procent, på grund av Fingrids högre nätavgifter och kraven att satsa allt mer i elnätet. Det var den första höjningen i Nykarleby på tre år”, förklarar Tony Eklund.
För Herrfors Näts del tillkommer en speciell komplikation. Med Herrfors köp av Jakobstads Energiverk 2015 blev Herrfors ägare till ett prisområde (Jakobstad och Larsmo) som är mycket mera kompakt än det övriga Herrforsnätet.
Med andra ord: genom att Jakobstad och Larsmo är tätbebyggda behövs inte så mycket ledning per kund. Det återspeglas i de lägre prisnivåer som Energimyndigheten tidigare fastställt.
”Mot den här bakgrunden har Energimyndigheten gett Herrfors Nät tillstånd att under en övergångstid, till augusti 2019, använda olika tariffer för Jakobstad-Larsmo och det övriga Herrforsområdet”, säger Seppo Tupeli.
Det hör till saken att Jakobstads Energiverk före 2012 hade överdebiterat sina kunder, enligt Energimyndighetens beslut, och därför var tvunget att underdebitera dem under den period som inleddes 2012 och som pågick när Herrfors tog över som ny ägare.
”Jakobstads Energiverks gamla skuld till sina kunder återbetalades alltså via lägre tariffer under åren 2012–2015. När Herrfors Nät i oktober 2015 och januari 2016 höjde tarifferna i Jakobstad och Larsmo, var det början av en normalisering till den nivå där avgifterna egentligen ska ligga”, säger Seppo Tupeli.
I början av 2017 höjdes elnätsavgiften med 5–9 procent inom Herrfors Näts hela område, med liknande motiveringar som Tony Eklund ger för Nykarleby.
”Stamnätsavgifterna har höjts, och de investeringar i elnätet som behövs för att vi ska klara kraven på ökad driftsäkerhet ger oss inte mycket val”, säger Seppo Tupeli.
”Omöjligt få båda samtidigt”
Valet står mellan billig eldistribution och hög leveranssäkerhet. Man kan inte få båda samtidigt, förklarade Energimyndighetens chef Simo Nurmi, när han i fjol mötte riksdagens ekonomiutskott.
Han beskrev hur landets 80 elnätsföretag är mycket olika varandra:
- Årsomsättningen varierar mellan 0,8 och 230 miljoner euro
- Kundantalet varierar mellan 750 och 460 000
- Antalet anställda varierar mellan 2 och 300
- Ägarna varierar över en skala från internationella pensionsbolag till kundägda andelslag
Även de fysiska förutsättningarna växlar stort: från tätort med nästa bara jordkabel till extrem glesbygd med nästan bara luftledningar.
Oberoende av förutsättningarna ska alla elnätsföretag bemötas jämlikt. Samhället är helt beroende av högklassig el till skäligt pris, och Energimyndighetens mål är att trygga en hög servicenivå i hela landet, sammanfattade Simo Nurmi.
