Det är tisdag eftermiddag på Hötorgscentret i Jakobstad. Lunchen har dukats bort och ett fyrtiotal sångsugna pensionärer väntar på att Harald Fors och hans medmusikanter ska dra i gång. Det råder ingen tvekan om vilken låt som ska inleda sångstunden. Alla stämmer in enligt förmåga i Vi pensionärer till samma melodi som Glory, Glory Halleluja.
”Vi brukar börja med den på alla våra egna träffar och när vi besöker ålderdomshem. Det är viktigt att publiken känner igen sångerna för att de ska kunna hänga med. Vi behöver ofta sänka tonarten lite, eftersom pensionärer sällan orkar upp till de tonarter som står i sångböckerna”, förklarar Harald Fors när hans kvartett tar en paus.
Han blev pensionär 2003 och blev lockad med i orkestern ett par år senare. I början spelade han fiol, men när dragspelaren fick problem med axlarna tog Harald över klaveret och bandledarskapet.
”Kören sjunger unisont, alltså utan stämmor. Därför behöver vi inte öva så ofta, bara när vi tar in nya sånger. Repertoaren varierar lite, ibland får vi förslag på nya bitar som vi diskuterar med sångarna.”
Humor som energi
Tillsammans sprider kvartetten och kören, som har ett tjugotal sångare, sin musikglädje till sina generationskamrater. Under fjolåret blev det fjorton besök på ålderdomshem i trakten.
”Våra besök bryter de inrutade rutinerna på ålderdomshemmen och det är alltid någon i kören som känner någon i publiken. De vill att vi ska komma oftare, men det finns ju många ställen som ska få besök i tur och ordning”, säger Marita Elg, vice ordförande i föreningen.
Hon har varit med i pensionärsgillet sedan slutet av nittiotalet och uppskattar den trevliga, uppsluppna samvaron.
”Vi känner varandra så bra eftersom vi träffas en gång i veckan. För utomstående som hör oss prata kan det verka som att vi är lite fräcka, men stämningen är alltid familjär.”
Föreningen har drygt 70 medlemmar och en vanlig tisdagsträff sluter drygt hälften upp. Inom andra pensionärsföreningar är det vanligt att man träffas en gång i månaden, men inom Jakobstads pensionärsgille är de flesta är eniga om att varje vecka är bäst.
”Många av medlemmarna är änkor eller änklingar som vill komma bort en stund hemifrån för att skratta och ha roligt med andra. Sedan tar vi med oss skratten hem och ser fram emot nästa tisdag.”
Nya mål och utflykter
Även om musiken är central ordnar föreningen också annan verksamhet. Närmast står fastlagsutflykten i tur.
”Då brukar vi göra en dagsutflykt till något närliggande mål och äta gott. Vi äter inte ärtsoppa, vi äter gott”, poängterar Marita Elg.
Också på hösten görs en dagsutflykt och vissa vårar har föreningen ordnat tvådagarsresor. Pargas, Tammerfors och presidentens sommarresidens i Nådendal har funnits bland tidigare destinationer. Nu hägrar ett nytt resmål.
”Vi har funderat en tid på att åka till Höga kusten på andra sidan Bottenviken. Det är fina trakter. Vi har kontakter med en pensionärsförening i Vasa, så vi tar kanske med dem för att fylla bussen.”
Man kan ju gissa vilken låt som kommer att ljuda på väg ner till Vasa.
