En totalreform av den finländska kärnenergilagen bereds av en arbetsgrupp, tillsatt av arbets- och näringsministeriet den 18 oktober i fjol.
”Målet är att utveckla den reglering av användningen av kärnenergi som gäller kärnanläggningar så att den blir en uppdaterad, tydlig och konsekvent helhet. Helheten ska uppfylla de ändrade kraven i grundlagen och EU:s lagstiftning och sådana behov som kan förutsägas”, sägs i motiveringen.
Med utredningsuppdraget är ett första steg taget för att framöver, beroende på vad utredningen leder till, möjliggöra små kärnreaktorer i Finland för i första hand värmeproduktion.
Senast kärnenergilagstiftningen totalförnyades var på 1980-talet. Efter det har kärnenergilagen ändrats ett trettiotal gånger, medan strålskyddslagstiftningen helt förnyades 2018. Denna lagstiftning är mycket detaljinriktad och anpassad främst för stora traditionella kärnkraftverk.
Centrala frågor som arbetsgruppen ska granska beskrivs av ministeriet bland annat så här:
- definition av kärnanläggningar och bedömning av de krav och förfaranden som ska tillämpas på dem på grund av deras betydelse för säkerheten,
- tillståndssystemets (principbeslut, byggnadstillstånd, drifttillstånd, nedläggningstillstånd) lämplighet för olika typer av kärnanläggningsprojekt (inkl. modulära kärnanläggningar) och eventuellt ibruktagande av nya slags tillstånd (t.ex. tillstånd för anläggningsplats),
- granskning av den reglering som gäller använt bränsle och övrigt kärnavfall med avseende på slutförvaringen och
- översyn av definitionerna på material som innehåller naturligt uran, kärnbränsle, kärnavfall och radioaktivt avfall till en mer konsekvent helhet.
Arbetsgruppen leds av industrirådet Liisa Heikinheimo, rapport ska ges till den 18 juni i år.
Forskningschefen Ville Tulkki på den statliga forskningscentralen VTT har uttalat sig för att ”tio eller tiotals” småreaktorer skulle kunna vara väl lämpade för värmeproduktion på olika orter i Finland, inte minst mot bakgrund av den politiska ambitionen att Finland ska vara koldioxidneutralt inom 15 år.
För Yle har Liisa Heikinhemo diplomatiskt kommenterat att tio SMR-reaktorer i Finland ”skulle vara en utmaning åtminstone för myndigheterna”. Hon betonar också att det är svårt att tänka sig att i varje fall kärnavfall och lagring av kärnbränsle skulle ske på många olika orter.
