Jag har dagligen mycket kontakt med människor i mitt jobb. Det är skönt att komma hem, vara ensam och ägna sig åt sina sysslor i sin egen takt. Då känns det som att mina batterier laddas. Att träffa vänner och få skratta tillsammans tillför också energi som kan räcka i flera dagar efteråt.

Nu ser jag fram emot våren. Det piggar alltid upp mig, när dagarna blir längre och ljuset återvänder. Då märker jag också att jag klarar mig med mindre sömn. Förra hösten kom min bok ut och jag hade fullt upp med att möta läsare och diskutera boken. Det visade sig vara ett bra sätt att ta sig förbi den mörka årstiden.

Att forska i lokalhistoria ger ett perspektiv på hur livet har varit under olika tidsperioder i våra trakter. När man jämför hur till exempel Stora ofreden och fortsättningskriget påverkade livsvillkoren, kan man konstatera att vi nu lever i en period med många fördelar. Även om vår tid kan kännas hektisk och krävande, så är det en bra tid att leva nu.

Natur och motion är mina främsta energikällor. De kombineras i orientering, som är en hobby som jag delar med familjen. Orientering ger en utmaning för kropp och knopp och har gett hela familjen möjlighet att resa och se vackra platser runtom i Finland, men även i Sverige. Senast i augusti deltog jag i Venlojen Viesti i Rovaniemi, där jag sprang en av fyra sträckor, och är stolt över att jag tog mig godkänd i mål. Tiden är inte så viktig.

När jag väl gjort mitt motionspass är jag bra på att lagra energi. Jag kan ligga på soffan och göra absolut ingenting.

När mitt batteri har låg energinivå, tillåter jag mig själv att vara trött. Jag är i grunden en positiv person och räknar med att det kommer en ny dag i morgon.

Pandemin har varit slitsam för oss alla. I mitt jobb har vi hjälpts åt med kollegorna, och det har känts bra att allmänheten ställt upp och tagit ansvar för att begränsa smittspridningen. Ingen fixar det här på egen hand, men tillsammans ska vi nog ta oss vidare.

När allt det här är över drömmer jag om att gå och se en musikal i Stockholm.

Under det senaste året har vi alla blivit tvungna att tänka i nya banor. Även om situationen är krävande på många sätt, har den också gett oss nya insikter. Varje gång jag är med om att lösa ett problem strömmar det till ny energi. Idén med gymnastikundervisningen på distans lät i början främmande, men till min förvåning har också det fungerat riktigt bra. Vi har kunnat utnyttja tekniken för att kommunicera med varandra och för att skapa nya roliga sätt att motionera och stärka kroppen.

En av mina största energikällor är att få bidra till att människor lär sig nya saker och utvecklas. Det gäller både i mitt yrke som lärare och i min roll som tränare för de ungdomar som ägnar sig åt gymnastik på fritiden.

Min energi alstras tillsammans med andra människor och med mina tre hundar som jag dagligen motionerar. Ibland vill jag ändå vara helt ensam, gärna i en kolmörk skog där jag kan njuta av sådana små ljud som vanligtvis överröstas av det dagliga sorlet.