Många av de sällsynta jordartsmetallerna, som neodym, terbium, yttrium, dysprosium, europium, cerium och lantan, har stor efterfrågan i dagens vind- och solkraftslösningar. Även andra metaller som indium och tellur behövs. Simon Davidsson refererar i sin avhandling bland annat den här uppställningen, gjord av USA:s energiministerium, som visar risken för att olika grundämnen ska bli en bristvara inom förnybarhetsindustrin redan på kort sikt.

Förnybart inte alltid hållbart

Förnybar energiteknik är inte alltid hållbar. Solceller och vindkraft i stor skala innebär storskalig användning av resurser som inte är förnybara, enligt Simon Davidsson i hans doktorsavhandling vid Uppsala universitet nyligen.

”Sol- och vindenergi växer i dag mycket snabbt. Men även om energin är förnybar, tillverkas varje solpanel och vindkraftverk till stor del av icke-förnybara resurser. Dessa energitekniker har dessutom en begränsad livslängd”, säger han.

Om klimatmålen ska nås, måste förnybar energi skalas upp snabbt, och befintlig teknik måste då stå för en stor del av utbyggnaden.

”Med det ökar efterfrågan på mängder av olika material och grundämnen, som kan komma från mer eller mindre sällsynta resurser. Utvinningen av dessa resurser orsakar miljöproblem, oftast i andra delar av världen, och framtida tillgänglighet är osäker för många av dem.”

Det är inte heller givet att industrierna är kapabla att återvinna materialet i solceller och vindkraftverk effektivt.

”Verkligt hållbara energisystem kräver att industrier skapas som inte bara kan ta fram stora mängder förnybar energiteknik, utan också kan upprätthålla ett fungerande system i längre tidsperspektiv, och göra detta på ett resurseffektivt sätt”, enligt Simon Davidsson i pressmeddelandet från Uppsala universitet.