Elprisets skiftningar beror på många faktorer, och alla prognoser om hur priset ska utvecklas framöver slår förr eller senare fel.
Samtidigt behöver preciseras vad som menas med ”elpriset”. De summor som står på elräkningarna är nämligen avsevärt större än produktionskostnaden för elen.
Dels tillkommer betydande skatter, som staten lagt på elen (framför allt energiskatt och moms). Dels tillkommer distributionsavgiften för elen, alltså kostnaden till det elnätsföretag som upprätthåller elledningarna.
I stora drag stod under 2020 elproduktionen, eldistributionen och skatterna för var sin tredjedel av slutpriset för en finländsk hushållskund.
Då hör det till saken att själva elen i fjol var billigare än den varit på nästan tjugo år, i snitt 28,02 euro/MWh (dvs. 2,8 cent per kWh), enligt priset på den nordiska elbörsen Nordpool. På elbörsen sätts priset i förväg för varje timme under året för vart och ett av de olika prisområdena (Finland utgör ett enda prisområde), baserat på tillgång och efterfrågan.
Hittills i år (januari-augusti) har elen på elbörsen för Finlands del varit nästan dubbelt så dyr som i fjol, 5,41 cent/kWh. Som tabellen här intill visar var priset särskilt högt i juli, 7,87 cent/kWh, och detta alltså innan elförsäljarna lagt sina påslag på priset.
Hur förklarar man de snabba och stora prissvängningarna?
Tre huvudorsaker samspelar: vädrets skiftningar, politiska beslut och flaskhalsar av olika slag på olika håll i elsystemet över hela Europa.
Vädret påverkar både elefterfrågan och eltillgången. Vid kallt väder behövs förståeligt nog mer energi för uppvärmning – och vid varmt väder mer energi för nedkylning. Under mörka perioder behövs mer el för ljus.
Vindkraftselproduktionen styrs förstås helt av hur det blåser. Den gångna våren och sommaren rådde i de nordiska länderna närmast stiltje under flera ovanligt långa perioder. I ett skede var vindkraftsproduktionen i Finland nere i 14 MW, ungefär 0,5 procent av den installerade kapaciteten.
Allra mest påverkas elpriset ändå av vattenmängden i vattenkraftsbassängerna, och i synnerhet i de norska. I fjol var de överfulla efter mycket regn och en ovanligt snörik vinter i fjällen. I år är vattenmängderna ovanligt låga, som kurvorna här intill visar.
De politiska besluten – olika stöd, skatter, subventioner m.m. – styr på en mängd sätt, men numera framför allt genom det europeiska systemet med utsläppsrätter, där priserna i år snabbt stigit till nivån 60 euro per ton koldioxid.
Det har gjort den fossila bränsleanvändningen mycket dyr, och eftersom många länder är starkt beroende av bränslen som kol och gas, driver det upp elpriserna också generellt.
Vad gäller flaskhalsarna i elnäten och begränsningar i elöverföringen mellan länderna drabbas Finland – genom sitt starka beroende av elimport – i hög grad av att särskilt det svenska stamnätet fått allt svårare att upprätthålla elflödena. Flaskhalsarna i Sverige driver alltså upp elpriserna också hos oss.
