Sofia Boman springer gärna tillsammans med andra i motions­spåren.
Karolina Isaksson

Man blir snällare av att springa

Sofia Boman pustar ut efter ett pass i motionsspåret i Nykarleby. Det är onsdag kväll och hon har just peppat en grupp vuxna traillöpare att ta sig igenom en intervallträning.

”Det är här som man hittar mig på kvällarna. På egen hand är det tufft att motivera sig för intervallträning, men om man får göra det i en trevlig gemenskap går det mycket lättare. Som ledare måste jag uppmuntra alla och sprida en positiv stämning. Jag har märkt att jag själv också hålls snällare när jag får springa. Det ger mig energi”, förklarar hon.

Förutom löpningen får hon rycka ut på vardagskvällar som chaufför, när barnen ska på sina aktiviteter.

”Vi har mycket aktiviteter på gång i familjen, bland annat innebandy och konstskola.”

 

Till vardags arbetar Sofia sedan augusti som ekonomiassistent på Nykarleby Kraftverk.

”Jag skulle börja mitt femtonde år på bokföringsbyrå, när den här chansen dök upp. Där hade jag många kunder och hann bara skrapa på ytan. Här får jag koncentrera mig på ett bolag och det gillar jag.”

Som ekonomiassistent är hon ekonomichefen Pekka Siekkinens högra hand och sköter bokföring, fakturering och kundbetjäning.

”Det är ett varierande jobb och i synnerhet kundkontakten är mycket givande för mig, eftersom jag är en pratsam person.”

Många av bolagets kunder har redan blivit bekanta med hennes röst.

”Vi får in många samtal från kunder som är oroade. De har läst om elpriserna i tidningen och vill fråga oss hur de ska göra. På kontoret kan vi inte göra så mycket åt elpriserna, men vi diskuterar med kunderna om deras möjligheter att påverka sina elräkningar. Ofta slutar samtalen med att de konstaterar att det inte är så illa i alla fall.”

Hon ser en styrka i arbetsgivarens lokala koppling.

”Visst är det en fördel att kunderna kan ringa åt någon som de känner. Jag har själv bott i Nykarleby nästan hela mitt liv, förutom några år i Vasa. Jag är nykarlebybo av födsel och ohejdad vana”, säger Sofia Boman.

TEXT: Johan Svenlin