BACKHOPPNINGSSKOLA. Läraren Juha Torvikoski sopar spåren rena innan hans elever får klarsignal att hoppa. ”Vårsolen brukar gå hårt åt snön på uthoppet, men i år ser snön ut att räcka till också efter sportlovet”, säger Juha Torvikoski.
Karolina Isaksson

Nya backörnar på rätt spår

Förväntningarna på det finländska OS-laget som deltar i Pyeongchang är inte så stora, inte ens i den gamla paradgrenen backhoppning. I Ylivieska gör man sitt bästa för att rätta till den saken.

duvi_180123_0610_webb.jpg

 

Det är en krispig januaridag och Rannan koulu i Ylivieska förbereder sig inför det årliga vintersportevenemanget Lasten Lumipäivät (Barnens snödagar) den 7–8 februari. Årets upplaga av evenemanget kommer att ha fyra olika stationer – backhoppning, precisionsskytte med lasergevär, lekfulla skidövningar och bollsporter.

Klasserna 5 och 6 tillbringar tisdagens gymnastiktimme med skidor under fötterna. Först som polis och tjuv utan stavar och sedan backhoppning för alla som vill.

”Ungefär en tredjedel av eleverna på varje klass vågar hoppa i backen. När vi ordnade stadens skolmästerskap i backhoppning 2016 ställde 45 deltagare upp. Förra veckan hade vi 15 hoppare på kvällsträningen”, säger Juha Torvikoski, backhoppningsentusiast och lärare på Rannan koulu sedan 2012.

Det är inte många skolor som ståtar med en egen hoppbacke på skolgården, men på Rannan koulu har skolbarnen kunnat hoppa backe sedan 2002.

”Vissa år har vi fått snö fraktad hit med lastbil för att kunna hålla i gång hoppbacken, men i år har vi tillsammans med föräldrar skottat ihop snö från gården. Nu har uthoppet ett så tjockt lager att det kan hålla ännu en tid efter sportlovet.”

Kaisla står uppe i tornet och förbereder sig för sitt första hopp för säsongen. Hon landar vid fyrametersstrecket, står upp och får hejarop av kompisarna.

Amalia kommer efter och tar i med ett hopp på 6,5 meter, vilket också tangerar dagsbästa. Förutom backhoppning håller hon på med gymnastik, innebandy och körsång. Hennes rekord i hemmabacken ligger på 7,5 meter.Backen orsakar inte längre något stort pirr i magen.

”I början var det spännande, men nu har jag hoppat så många gånger att det bara är roligt”, säger hon.

Liksom flera andra barn från Rannan koulu skulle hon gärna testa en större backe, för att få tillbaka pirret i magen.

”Jag har en dröm om att vi någon gång kan åka till någon av de större backarna inåt landet med alla som vill komma med och hoppa”, säger Juha Torvikoski.

Tills dess får Kaisla och hennes kamrater träna på stilen och kanske ta efter örnarna som tävlar i Pyeongchang och de andra stora backarna.

 

duvi_180123_0682_webb.jpg

TUNGAN RÄTT I MUN. Amalia hoppar liksom de andra barnen på Rannan koulu i Ylivieska med vanliga längdåkningsskidor. Det kräver mer av balanssinnet, men tekniken är ungefär den samma som när man hoppar med backhoppningsskidor.
TEXT: Johan Svenlin BILDER: Karolina Isaksson