Att sommaren 2017 blev ovanligt kall har knappast undgått någon. Även april och maj var ovanligt kalla, på många ställen i Finland med snö på valborg. September låg temperaturmässigt på en genomsnittlig nivå, i Lappland något över den.
Detta återspeglas i månadernas maximitemperaturer i landet: i maj 27,0 grader i Tavastehus, i juni 26,2 grader i St Michel, i juli 27,6 grader i Utsjoki Kevo, i augusti 26,0 grader på Helsingfors-Vanda flygfält, i september 19,6 grader i St Karins. På sina håll i Finland noterades inte en enda dag då temperaturen skulle ha nått över 25 grader. Senast sommarmaximitemperaturen var så låg var för 41 år sedan, 1976.
Som helhet var perioden juni-september ovanligt molnig framför allt i Österbotten och Lappland. Det bidrog till de låga dagstemperaturerna, men höll samtidigt uppe nattemperaturerna. Även åskvädren var under sommaren sällsynt få.
Globalt var medeltemperaturen för månaderna maj-augusti enligt satellitmätningarna på nivån 0,2-0,4 grader över referensvärdet för 1981-2010, oförändrat jämfört med årets första fyra månader.
I juli började temperaturen i El Niño/La Niña-bältet i Stilla havet falla från en svag El Niño-nivå (minst 0,5 grader varmare än referensvärdet) till en nivå nära La Niña (minst 0,5 grader kallare än referensvärdet) i slutet av september, med prognos att trenden nedåt fortsätter, vilket i så fall har en temperatursänkande effekt globalt.
Den arktiska havsisen inledde tillväxten efter sommarsmältningen något tidigare än vanligt, under den andra veckan i september. Den 30 september var isytan över Arktis 5,05 miljoner kvadratkilometer jämfört med 3,85 miljoner kvadratkilometer vid samma tidpunkt 2012, det år då isytan varit minst under satellitmätningarnas tid. Detta enligt National Snow & Ice Data Center.
De cirklar som ligger över Nordpolsområdet på temperaturkartorna till vänster markerar en approximation, då satelliterna inte får in data så högt uppe på jordklotet.
