Gruvdrift i rymden kan bli lösningen, om de sällsynta metallerna blir för svåra eller dyra att utvinna. Kommersiell gruvdrift kan ligga så nära i tiden som 10–15 år, enligt professor Reza Emami i rymdteknik vid Luleå tekniska universitet.
Till exempel är, enligt USA:s rymdstyrelse Nasa, värdet av mineralerna i asteroidbältet mellan Jupiter och Mars jämförbart med 85 miljarder euro för varje person (!) på jorden.
Huvuddelen av asteroiderna anses vara fragment efter kollisioner mellan himlakroppar i vårt solsystem. Ungefär en halv miljon asteroider är till dags dato registrerade, men kan enligt uppskattningar vara så många som 100 miljoner.
Enligt Reza Emami är möjligheterna att bryta fyndigheter störst på asteroider som stötts ut ur det stora asteroidbältet och nu cirkulerar i banor nära jorden. En vanlig storlek på dem är en omkrets av 50–140 meter, de flesta är svåra att upptäcka med markbaserade teleskop.
Att de här asteroiderna kommer att exploateras är otvetydigt, säger Reza Emami i en intervju gjord av TT:
”Dyrbara resurser på jorden håller på att ta slut och vi behöver hitta nya källor i universum, för vi vill inte slita ut jorden fullständigt.”
En osäkerhet är att det inte finns någon tydlig lagstiftning om gruvdrift i rymden. Den mest omfattande lagstiftningen är ett rymdfördrag från 1967, men det kan i fråga om användningen av rymdresurser tolkas i flera riktningar.
Klart är att rymdtekniken nu utvecklas snabbt, med Elon Musk som en av entreprenörerna, och ett antal amerikanska bolag har redan investerat i framtida rymdgruvbrytning.
Nyligen lanserade Nasa även en kärnkraftsreaktor för rymdbruk. Det är fråga om en liten fissionsreaktor som kan ge tio kilowatt eleffekt under tio års tid. För en enskild bosättning i rymden beräknas det räcka med fyra kilowatt, enligt ett pressmeddelande från Nasa.