Det finns inga argument för att av miljöskäl beskatta elanvändning, skriver professorn i nationalekonomi Runar Brännlund, känd för Katternötidningens läsare, i ett debattinlägg i Västerbottens-Kuriren.
I en historisk genomgång nämner han att Sverige införde skatt på elkonsumtion 1951 med vad som i dagens penningvärde motsvarar 15 öre (1,4 cent) per KWh. Efter det har skatten höjts stegvis och genom moms har skatt har lagts på skatt, vilket i dag ger en total skattebörda på elanvändningen på 44 öre (4,2 cent)/kWh.
När skatter på el infördes, var motivet att dra in pengar till statskassan. Senare har miljö-, effektivitets- och klimatargument börjat ges för en konsumtionsskatt på el. Det är vilseledande, menar Brännlund:
”Användningen av el har inga direkta negativa miljöeffekter. Eventuella negativa miljöeffekter uppstår vid produktionen av el, beroende på vilken primär energikälla och teknologi som används.
Det andra motivet, det fiskala, håller inte heller. Om det är pengar till statskassan som är motivet till skatten på el, så vore det bättre med en skatt som har en bredare skattebas, exempelvis momsen. En konsumtionsskatt på el innebär att el blir dyrare än andra varor.”
Runar Brännlund uppmanar till reflektion över logiken av att med den ena handen beskatta elkonsumtion, för att med den andra handen subventionera elbilar och elcyklar.
”Vi ska köpa laddningsbara fordon för miljöns skull, men inte ladda dem av samma skäl”, konstaterar han.
